Hemma igen efter en helt underbar helg! Min väderapp lurades lite och vi hade strålande solsken och skön värme hela tiden. Well, inte när solen gick ner men vi överlevde natten utan problem, förutom Tove som delade tält med Val som i vanlig ordning satte sig upp i sömnen och pratade hetsig spanska. Tove, eller Toby som vi numera kallar henne då amerikanerna har svårt att förstå vad hon heter, blev nog lite traumatiserad där.

Paddlingen ut till ön skulle ta ca 45 min men tog 3 timmar. Lite lätt motvind och vissa teknikproblem bidrog delvis till detta men den största orsaken var även denna helgen kartläsarsvårigheter. Och då var det inte ens vårt gäng som läste kartan. Eter bara en kort stunds paddling höll det även på att gå illa då jag sträckte mig ut mot någon annans kajak och välte halva min så halva jag och den var i vattnet. Oops. Lite utpump av vatten och jag var sedan på banan igen men Madde hade senare inte samma tur och plumsade ordentligt så sovsäck och det mesta var dyngsurt.

Skrattar bäst som skrattar sist. Blöt efter min incident blev jag akut kissenödig och andra likaså. Vi trodde att vi var nära land men insåg då att vi paddlat fel (igen) och jag kände paniken komma krypande. Andra löste det på sina sätt (japp det var en man) men jag hade inte så mkt till val än att paddla på för kung och fosterland och lita på instruktörerna som påstod att vi inte hade långt kvar. Edith's tips om att inte tänka på vatten var kanske inte det bästa och jag kunde till slut inte tänka på annat än hur ont det gjorde och hur mkt jag ville hoppa ur kajaken och lipa. Sjukt typiskt då jag väldigt sällan är den som behöver gå akut och även hade besökt toan innan avresa, men jag hade då inte heller räknat med att det skulle ta 3 timmar. Man kan säga som så att jag var snabbast upp på land och kutade iväg haha.

Vi satte sedan upp tälten och solade ett par timmar på den mysiga och långa stranden som på många sätt liknade älskade Skrea Strand. Därefter tog vi en promme bort till en ranger station där det fanns toaletter, duschar och utsiktstorn. Middagen skulle tillagas i stormkök á la America och från början fick vi inte till det och trodde att vi skulle få äta varandra ist. Men ack den som ger sig, köken åkte på och den mumsiga måltiden bestående av ris/bönblandning, haricot verts konserver och majskonserver var ett faktum. Synd bara att vi var 11 pers och hade fyra stormkök. Det blev till att äta omlott.

Mörkret kom och med det alla ljud inklusive de djur som naturligt lever på ön och ett par andra oidentifierbara. Vi lekte en rolig lek i kolmörkret som gick ut på att blunda och bli tilldelad ett djur varpå man skulle låta som det djuret och finna sin partner med hjälp av bara ljudet. Inte helt smidigt - Hur låter en giraff liksom? Kul hade vi iaf!

När det blev läggdags knallade alla utan Madde och jag iväg till ranger station. Vi valde den enkla utvägen (busken) och gick och lade oss. Efter en liten stund hörde jag läskiga ljud men sade inget till Madde av rädsla för att hon skulle freaka ut. (Det var hennes första riktiga campingnatt). Efter ytterligare en stund säger Madde att hon hör konstiga ljud. Behöver jag säga att mina öronproppar åkte in ganska omgående där? Det kändes som en evighet innan de andra kom tillbaka och jag trodde för ett ögonblick att en tvättbjörn skulle krypa in i tältet. Japp, tvättbjörn, räv och hjort kunde man skåda på ön.

Vi somnade men sov nog allihopa ganska dåligt. Jag vaknade till en gång och trodde jag hade ett djur eller något i ansiktet. Jag slet bort det och "kastade" in det i hörnet i tältet och när det blev ljust vågade jag knappt titta i hörnet. Men där fanns inget, kanske inbillade jag mig - Jag menar, hur många ggr har jag inte vaknat upp i panik och hallucinerat om spindlar i fejjan eller andra djur på täcket och slängt ner det på golvet? Men dagen efter hittade Madde en vräkig skalbagge inne hos oss... Jag drömde öven om tsunamis. Det är ju det första man vill drömma om när man campar 30 meter från havets strand.

Halv sju pallade jag inte mer utan gick upp och promenerade lite längs stranden och njöt av soluppgången samt lugnet. Underbart! Kl. 8 begav jag mig sedan tillbaka till campet för att väcka de andra med skönsång och slamrande kastrullock. Vissa är ju svårväckta! Det var ett X antal djurspår runt om i hela campet med... Förmodligen mest fåglar och krabbor som hade grävt stora hål. Nu vet vi ju iofs inte hur tvättbjörnarnas spår ser ut men vi vill tro att det var mest de andra djuren. Är inte tvättbjörnar farliga? Eller tänker jag på skunkar?

Frullen tog ännu längre tid än middagen att tillaga och mitt tips till de som anordnar utflykter som dessa är att ta med smidiga saker typ mackor som alla kan äta ihop och där den första inte behöver äta två timmar före den sista.

Jag hade inte tänkt träna något mer den här veckan men då jag ändå behövde besöka toaletterna tog jag en joggingtur upp dit och intervallade på vägen ner, får se hur benhinnorna känns imorgon. Därefter blev det ytterligare nån timmes solning och sedan paddling tillbaka. Vi hade hoppats på högt tidvatten och medvind men fick motsatsen. Hela första halvtimmen-timmen var det bara att plumsa i och dra kajaken framåt. Jag trodde inte att jag kunde bli mer förbannad på kajakjävlen än jag hade blivit föregående dag men just nu vill jag ALDRIG MER SE EN KAJAK! Vad jag än gjorde så svängde den hela tiden in mot land. Merparten av min paddling gick åt till att styra mot motsatt håll utan att ta ordentliga paddeltag. Jag kom verkligen ingenstans. Halvvägs hemåt nådde jag iaf Tove som hade liknande problem och vår teori är att det var för att våra kajaker var tyngre än vissa andras. Vi bar nämligen tälten i våra. När jag var beredd att ge upp och bara låta strömmen ta mig vart fan den ville räddar Tove min dag genom att erbjuda chips. Där satt hon minsann och mumsade i sin kajak!

En kort sträcka gick det bättre MEN där kom den igen, strömmen. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var inte bara ström, det var även vind. Det var full storm. Jag trodde vi alla skulle välta och de som hade varit sjukt långt framför oss var helt plötsligt bakom oss och inne vid land och kom inte ut igen. Vi kämpade och kämpade men det var precis som en av de där mardrömmarna där man springer och springer men aldrig kommer någonstans. Till slut hoppade jag i och drog båtfan in till bryggan. De andra lyckades ta sig i land till slut med och nu är nog alla totalt slut i både skalle och kropp. Puh!

Som sagt, en sjukt bra helg med mycket skratt och sol! Jag lämnade både mobil, klocka (upptäckte dock klocka på kameran imorse) och ipod hemma och det borde man ju försöka göra flera ggr, inget stirr! Jag önskar verkligen att vi hade gjort mer sånt här under terminen men vädret var ju inte direkt såpass vänligt de första 2,5 månaderna. Kanske hinner vi med något mer innan terminen är över? Kan även avslöja att jag upptäckte att jag har haft en inställning på kameran som heter lysrör 3 nu under tre månader. LYSRÖR 3? Som om inte bara lysrör får en att vilja springa all världens väg för att komma undan fotot, nej då kan man minsann välja både lysrör 1, lysrör 2 och lysrör 3? Inte konstigt mina bilder är så fula. Ja, jag vet att jag borde ha kollat inställningarna för tre månader sedan men av någon anledning så gjorde jag inte det...


På g!


Jag skulle precis skriva att jag älskar mina nya shorts - Det var före jag upptäckte kameltån.


Just det! Glömde skriva att Edith plumsade först av alla innan hon ens hunnit sätta sig i kajaken.


Såhär glad var jag absolut inte två timmar senare.


Plums Madde!


Såhär sätter man INTE ner tältpinnarna. Då blåser tältduken iväg ett par timmar senare ;) Eller hur, Tove?


De där två alltså. Som två små syskon, aldrig en lugn stund!


Mmmm bönor, ris och burkmat!


Djurspår så långt ögat kan nå!


Pelikaner såg vi en och annan!


Skumt (hihihahahhoho)


Soluppgången!


Jättestor snäcka som fick mig att tänka tillbaka på den snäckan som pappa och morbror hittade och gav till mig i Spanien för 20 år sedan. Jag glömde den på stranden och grät floder när de inte hittade den trots att de gick tillbaka och letade. Är det konstigt att minnas saker från när man var 6 år? Jag minns allt detta väldigt väl.


WOHO!!! Där hittade Anna inställningarna och fick tillbaka sin hårfärg.


Söta Madde precis uppvaknad i vårt tält efter "Go morron, go morron" sång och påhoppande! (Sekunder senare väcker hon de andra i campet då hon hittar skalbaggen och gallskriker.)


Såhär går det inte till när man paddlar kajak men har man otur med tidvattnet så...


Det ser lugnt ut men det var allt annat än lugnt! Haha jag skrattar åt eländet nu men ser ni bryggan där borta? Jag vet inte hur länge jag såg den och längtade efter den men aldrig nådde den haha!

Nej men om man skulle ta och hoppa in i duschen. Jag luktar allt annat än hallonbuske just nu. Har även hört rykten om Cook-out ;)