Idag var jag tillbaka i gymmet, vilket jag faktiskt får erkänna var en eller tre dagar för tidigt. Jag blev så sjukt andfådd och sliten efter ingenting att jag nästan ville slå min stackars PT. Det var ju knappast hans fel att jag beslutat om att friskförklara mig själv. Han påstår att jag gör bättre ifrån mig på vissa övningar, men jag tror mest han försökte få upp mitt humör idag. Efter att ha suttit och legat stilla den senaste veckan mådde heller inte ryggen sitt bästa och sista ryggövningen gick inte alls, brak sa det i ryggslutet (för sjuttielfte gången) i andra setet och nu är det aj aj igen. Har försökt mig på just den övningen hemma tidigare men inte klarat så det är bara att inse att jag får göra annat. När jag kommer hem är det verkligen på tiden att jag tar tag i ryggen med och besöker en kiropraktor eller naprapat också.



Men trots ryggont, andfåddhet, rinnande snor och pipiga luftvägar ger jag tummen upp för denna dagen! Jag har fått en del skolarbete gjort och jag har ätit världens godaste glass med marshmallow fluff tillbehör. Jag har suttit ute i solen en liten stund och fått lite ljus (Kanske därför jag är glad?) Till middag åt jag t.o.m. en hyfsat nyttig middag och jag har hittat en ny favoritgrönsak; edamamebönan. Jag åt sådana med min host family när vi åt sushi också, men där fick man dem i själva stjälken och med salt på - I Wag får man dem "rensade". Jag fick upp ögonen på bönan i vintras hemma och köpte hem en frusen påse, men den hann aldrig testats innan jag åkte. Men de kan jag tipsa er om!



(Bilder från http://ilovefruktsallad.wordpress.com & http://lillavackraanna.blogg.se)

Nu åter till läsandet!

Jag tar tillbaka allt jag har sagt om att jag i min vildaste fantasi inte kan förstå hur folk kan bli så katastrofalt överviktiga som vissa är här borta. Förlåt! Jag förstår er precis. Jag förstår precis hur marshmallowfluffet förtrollar er med sin lena sötma. Jag förstår precis hur pommes fritsen talar till er. Jag förstår precis hur en enda kaka kan känna sig ensam i magen och behöva sällskap av fler. Jag förstår precis hur den där karaktären att kunna tacka nej försvinner i takt med att magsäcken tänjs ut.

Jag förstår!


(Bild lånad av http://whatscookingamerica.net)

Har ni testat marshmallowfluff? Om inte, gör det INTE!! Det kommer att bli mitt fall.

Även idag fick ett litet kort mig på fantastiskt bra humör! Men denna gången var det en kär vän som påminde mig om hur fantastiskt fin humor vi hade en gång i tiden, för... 7 år sedan!



Jag skrattade så tårarna sprutade, tackar för den!!

Och du, du kan vara säker på att det kommer att dimpa ner något ännu värre den 7 april.

Ungefär så har den här måndagen känts. Imorse hade jag planerat att skriva ett riktigt positivt inlägg om att jag nu är frisk och att vi skulle ta och glömma den förra veckan, bara radera den. Men som dagen sedan flöt på får jag nog erkänna att jag ångrade mig.

Det började redan igår kväll när vi hasade oss ner till Hawks för lite mat. Gårdagens enda mat faktiskt om man inte räknar några smulor chips jag mumsade i mig till frukost. Klockan var då nästan 17.00 och jag såg med glädje fram emot den där kycklingburriton jag skulle köpa. När vi kom dit hade de fortf inte öppnat trots att de ska öppna kl 16 på söndagar. De hade tydligen lite problem med något som rörde mathanteringen, vattnet eller vad det nu var. Men kort efter vi kom dit öppnade de och vi fick vår mat. Min burrito smakade inte som den brukar. Punkt. Vissa köttbitar där i skulle jag inte vilja kalla för kyckling. Jag åt en tredjedel sen kastade jag resten och skulle ist äta den goda Twixen jag hade köpt också. Men då gick det upp för mig att jag hade köpt fel Twix. Jag gillar inte jordnötssmör, suck. Varför ska de stoppa jordnötssmör i precis allt för? Iaf så fick jag jätteont i magen och det höll i sig hela natten och har visat sig till och från idag med och när Edith sa att hon kände sig konstig i magen kom jag fram till att det var nåt skumt med Hawks igår. De tillagade säkert all mat innan det hände nåt med något där inne och maten kallnade sedan säkert och blev uppvärmd på nytt. Eller så var det inte alls så men hur som helst så hade jag ont i magen plus att jag fortf var hungrig så sömn blev det inte mkt.

Jag gick i fm till min första lektion i lite rask takt och när jag kom fram kunde jag inte sluta hosta. Awkward. Det kom nästan till den gränsen att jag var tvungen att gå ut ur klassrummet. On top of that (Nu kör vi lite Silvstedt med) var det tydligen någon i Cameron Hall som var trött på kylan och hade skruvat upp värmen till tropisk sådan. F Y F A N. Jag och de flesta andra med mig höll på att avlida. Härligt när man har två 1 tim och 15 mins lektioner efter varandra då. Det gick tydl inte att skruva ner värmen och det hjälpte föga att vi öppnade fönstret i salen. Behöver jag säga att det inte var lätt att koncentrera sig?

På väg hem efter tredje lektionen upptäcker jag att klacken på ena kängan är lös. Nu behöver jag köpa lim.

En timme före sista lektionen inser jag att jag måste skriva ut papret som skulle in idag och lämna in. Lånar Alex skrivare men den skriver ut hela papret förutom en rad mitt i. Gör om gör rätt tänkte vi, men samma sak. Panikar iväg till en byggnad bredvid oss som har en skrivare. Skrivaren out of order. Ja men självklart, det fattades ju bara. Halvspringa ner till Fisher för ett försök där som jag trodde gick prima. Sprang sedan till lektionen och kom precis i tid bara för att upptäcka att det blivit något konstigt med styckena och raderna när jag skrev ut. Men allvarligt?

En helt vanlig måndag.



MEN vad som ändå lyckades få mig att inse att jag haft värre dagar var det gulliga kortet och t-shirten som kom med posten idag. Tack älskling! Det kom väldigt lägligt :) Och tack mormor för paketet i fredags, det är uppätet nu haha!

Vi avslutade även dagen med en trevlig middag hemma hos vår amerikanska vän så jag kan inte dissa dagen fullständigt!

Imorrn känner jag på mig att det vänder och resten av veckan kommer att bli helt fantastisk!

Det nästan absolut tråkigaste med att vara sjuk är att man kommer bort från träningen igen. Särskilt denna gången när jag hade ett riktigt bra flow. Men förhoppningsvis dröjer det inte länge förrän jag är lika taggad igen! Jag snorar fortfarande och hostar tokmycket efter en kortare promme till matsalen och kommer därför ta det säkra före det osäkra och avstå imorgon också, men därefter hoppas jag verkligen att jag är redo igen.

Måndag: Spinning 45 min
Tisdag: PT-timme styrka/intervaller
Onsdag: Sjuk
Torsdag: Sjuk
Fredag: Sjuk
Lördag: Sjuk
Söndag: Sjuk

Sitter just nu och skriver klart COM papret som jag tydligen inte lyckades avsluta i torsdags ;) Men det finns så mkt annat som lockar även idag!

Då har vi, eller snarare jag, äntligen fått tummen ur och bokat boende i NYC. Det där första boendet jag pratade om för ett tag sedan lade vi ner. Från början skulle vi ha bokat det men då skulle vi inte veta vilken av hennes tre lägenheter vi skulle få förrän någon dag i förväg. Dock sa hon att alla låg på Manhattan. Jag hade ett par ytterligare frågor som hon tydligen inte ville svara på och när jag idag skulle se om det gick att boka ändå var de datumen inte längre tillgängliga. Jag mailade då henne igen och sa att jag inte hade hört något mer, varpå hon svarar att det blir antingen en lägenhet längst ner på Manhattan eller i East village som är typ där nere med. Då kände vi att vi hellre tog det mysiga bed & breakfast som vi hittat i Union City, efter Lincoln-tunneln väst om Manhattan. Samma avstånd till Times Square mer eller mindre men myyycket mysigare och billigare i UC samt att det även ingår frukost. Så där ska vi bo i 7 nätter och sedan på hotell på Times Square sista 3 nätterna! Hittade nämligen ett bra erbjudande på ett riktigt häftigt fyrstjärnigt boutiqe-hotell, så det tänkte vi unna oss :)

Efter dessa pissdagar med influensa känns det riktigt kul att allt är klart nu och att jag har något skoj att se fram emot! Jag har inte haft influensa på säkert 10 år och feber hade jag senast när jag drog ut de där visdomständerna för snart tre år sedan (bästa upplevelserna någonsin, eller vad säger du Paoi? Vi kan rekommendera en fantastisk tandläkare...). Alltså inte alltför ofta. Hade en riktig feberfrossa igår em/kväll, men lyckades sova mer eller mindre 12 timmar så idag har det vart bättre. Dock strular nu bihålorna ist och hostan är fortf lika jobbig. Vi hostar ikapp här i suiten och när detta är över hoppas vi att det är det en gång för alla. Vi blev tvungna att ställa in maskeraden ikväll, surt när jag t.o.m. hade gått in för det och köpt en outfit. Istället ligger vi framför tvn och halvkollar på Lejonkungen.

Hoppas ni har haft en bra mellokväll där hemma!

Ps. Edith gick till skolhälsan som sa precis det som jag har försökt säga till henne och alla andra haha! Ingen medicin mot virus :D

Imorse gick följande mail ut till alla studenter och anställda på UNCW:

"To UNCW students, faculty and staff:

I am sorry to inform the campus community of the death this morning of UNCW student XXXXX XXXXX, 18. XXXXX, a freshman from Cary, N.C., was a member of Tau Kappa Epsilon fraternity and lived in an apartment off campus. Our thoughts are with XXXXX’s family, friends and fellow students as they mourn his loss.

Information regarding memorial services will be shared as it is made available by the family. A memorial book will be set up at the information desk in Fisher Student Center for the campus community to post acknowledgments and condolences. The University Counseling Center at 962-3746 is available as a resource to students who may need grief counseling services.

Chancellor Gary L. Miller"

De valde alltså att gå ut med den bortgångnes fullständiga namn (men jag valde att ta bort det här) vilket för oss svenskar kan te sig något märkligt. Visst, rykten sprids ju lätt och att gå ut med namn kanske kan förhindra det i viss mån. Men någon dödsorsak fick vi inte och spekulationerna är ju därför i full gång. Detta kändes iaf som en konstig start på helgen.

Vad tycker ni? Är vi för pryda med detta i Sverige?

 

Ibland undrar jag vad folk blir pepprade med för skit när de växer upp. Jag antar att det handlar om läkemedelsindustrin som vill tjäna en extra kosa, men jag kan inte låta bli att skratta inombords när folk springer till läkaren så fort de får en förkylning. Jag förstår att man går till läkaren om man är förkyld, har feber och rejält ont i halsen, det förstår jag för då har man med stor sannolikhet halsfluss. Dock botar du inte en simpel förkylning med antibiotika - Det är för guds skull ett virus som kommer tillbaka om några månader igen. Rätta mig om jag har fel, ssk-vänner :)?

Men både amerikanerna och aussies verkar vara av en annan åsikt där och de ger sig ju inte så till slut får man nästan bli förbannad på dem. Låt mig vara, jag tänker inte 1. betala massa pengar för att 2. äta mediciner som säkerligen gör mer onytta än nytta för att 3. försöka bota ett virus som du inte kan bota.

Jag vet att jag gnäller ganska mkt när jag är förkyld, men jag vet ju att det går över om några dagar - utan medicinering och under normala omständigheter håller det sig borta ett halvår.

Ytterligare en sak jag har lagt märke till här borta är att folk gärna vill komma med goda råd och tips på hur man ska göra för att friskna till. Jag vet att de bara vill väl men jag har vart med ett tag och tror jag vet bäst själv hur jag kurerar mig. Så tack, men nejtack.



(Bild lånad från http://linaholgerssons.blogg.se)

Idag var det riktigt varmt och gott väder här, tror det var över 23 grader som varmast. Några av tjejerna åkte till stranden ett par timmar t.o.m. men det hade blåst ganska bra vilket gjorde att det inte var så varmt där ändå. Jag stannade hemma och försökte kurera mig, hostar typ upp mina lungor snart vilket inte är alls kul. Har iaf fått lite skolarbete gjort idag, betydligt snabbare än det brukar gå - Kanske har jag äntligen lärt mig?

I COM ska jag lämna in ett paper på 2-3 sidor på måndag om en kulturell aktivitet jag har deltagit i som har tvingat mig ur min bekvämlighetszon. Mitt första paper skriver jag om rodeon, sedan har jag ytterligare två st aktiviteter som ska utföras varav den ena antagligen kommer bli ett besök till en kyrka. 2-3 sidor kan låta som ganska mkt, särskilt när man inte har fått så mkt mer instruktioner än att den ska handla om ämnet, vara grammatiskt korrekt och vara av den angivna längden. MEN det ska vara dubbelt radavstånd, hurra! Hemma skriver vi vanligen med 1,5 radavstånd så detta är lyx. Man är ju dessutom relativt van vid att ordbajsa så jag har "redan" (Jag säger redan eftersom det gick på ca 15 min istället för de 150 det hittills har tagit att skriva så mkt) knåpat ihop nästan en sida.

Precis innan postkontoret stängde fick jag två mail om att det finns två paket att hämta ut, men det fanns ju ingen chans att jag skulle hinna ner dit innan de stängde :( Det ena är en kostym till lördag och det andra är förhoppningsvis ett godispaket yeeeaaaj! Hoppas hoppas :) Det hade inte kunnat komma mer lämpligt isf. Imorrn ska jag ta mig ner dit så snart jag vaknar!

Nu ska jag skriva klart mitt paper och kanske börja på nästa HRM-läxa. Eller så tar jag helg, återstår att se!

När man sitter hemma och inte kan träna har man desto mer tid till att hitta roliga och peppande videor som handlar om träning. Nike är verkligen också helt grymma när det kommer till träningskläder och jag skulle gladeligen vandra runt i deras kläder dagligen, även utanför gymmet. För några dagar sedan var jag nära att klicka hem kläder från Nike Store för alldeles för mkt pengar men ändå betydligt billigare än det skulle kosta hemma. Tyvärr accepterade de inte internationella kort vilket satte stopp för mitt köp. Jag upptäckte dock att det finns en stor Nike Town i NYC, så jag får väl hålla mig i två veckor till eller köpa ett presentkort som man kan använda på nätet :)



Gaaah vill ha! (Både musklerna och kläderna ;) )

<>

TVÅ veckor kvar tills jag får se min kära karl!!

Idag hade jag helst av allt verkligen stannat i sängen hela dagen. Men med tanke på att man aldrig vet om läget blir värre en annan gång och man behöver sina "sjukdagar" då knallade jag till lektionerna ändå. I G&L hade vi en läxa till idag som jag igår behandlade på samma sätt som jag gjort med det mesta här borta, d.v.s. skrev på den under ca tolv timmar och höll på med massa annat (FB) under tiden. Jag tror dessutom att jag har skrivit alldeles för mkt och kanske inte helt rätt, men å andra sidan vet jag inte ens om den betygsätts. Kan inte hitta att den står med i kursplanen iaf.

Efter G&L gick jag hem och tyckte synd om mig själv en stund sedan var det dags för OB. Kändes som febern dök över mig och jag frös och svettades om vartannat samtidigt som huvudvärken från helvetet bröt lös. Professorn släppte oss en kvart tidigare vilket jag var ytterst tacksam för.

Orkade inte ge mig av hemåt emellan nästa lektion för då visste jag att risken fanns att jag inte skulle gå på den. Vilket jag iofs var tvungen till eftersom vi hade en läxa även där som skulle redovisas muntligt. Jag gick ist och bytte en mysbralla till en mindre storlek och en annan färg. Ville verkligen egentligen ha den gråa som jag först hade köpt men den fanns inte i M varpå jag först köpte L utan att prova, men den var sjukt stor och det såg ut som att jag hade en blöja på mig. Istället fick det bli den mörkblå, så nu kommer jag se ut som en blå smurf i min swettis och bralla.

Därefter köpte jag lite (inte så god) sushi och försökte lista ut om det var räkor i eller inte. En mycket märklig innehållsförteckning, men jag såg iaf inga räkor och tryckte i mig bitarna. Tydligen lever jag fortf. Spenderade därefter ca 50 min på att titta på mina älskade systersöner i syrrans blogg och sakna dem lite mer.

Sen kom Madde och slöt upp och vi knallade bort till COM för våra redovisningar. Vid det här laget var jag beredd på att be läraren om att få redovisa först av alla och sedan få gå hem, men av någon anledning gjorde jag det inte ändå. Men efter halva lektionen kommer hon fram till mig och säger att jag gärna får gå hem för det är uppenbart att jag mår dåligt. Det tackade jag för och nu sitter jag här, kl. är inte ens 20, jag har redan borstat tänderna och ska nu ta en ipren och gå och lägga mig. Hoppas på en bättre dag imon. (Jag gjorde min redovisning innan dess och det kändes lite bättre än sist.)

Jätteledsen för världens deppinlägg, men jag förstår inte ens hur detta är möjligt och det är så frustrerande - Nu tänker jag vara frisk resten av året.

Hur är det med er andra 19 som tittar in varje dag? Och ni andra som tittar in ibland :)? Tell me!

1. Vi delar rum och bor i kollektiv.
2. Vi äter dålig mat som inte direkt hjälper immunförsvaret. Ryktet säger dessutom att de i Wag belägger all mat med någon slags fiber som ska "rädda" den från att bli dålig men som jag tror resulterar i att VI blir dåliga istället.
3. Vi har lektioner i rum som stinker mögel.
4. Vi måste gå på lektionerna, vilket resulterar i att den som för nuvarande bär på smittan sitter i det redan mögelinfekterade rummet och för smittan vidare. Igen.
5. Så fort solen och värmen tittar fram är vi sjuka och vill inte sitta utomhus i den friska luften och solljuset, när vi är friska igen är det kallt.
6. Vi dricker vatten med höga halter av klor och annat gottigt i. Jag gör dock mitt bästa för att undvika detta och filtrerar vatten hemma, men i Wag serverar de inget filtrerat vatten. Såklart.
7. Vi (jag) sover dåligt vilket heller inter direkt hjälper immunförsvaret.

Inget revolutionerande nytt direkt.

Hej, vi sex munkar med olika fyllningar och glaseringar blev medlurade hem från Dunkin' Donuts till en tjurig, snorig och hostig (och snart fet) svenska. Vi sålde oss alltför billigt och nu har tre av oss fått stå sitt kast. Till svenskans försvar kan vi dock säga att hon åt oss och bara oss till middag. Det låter dock nu som att hon ångrar sig.

Igår kväll var vi som jag nämnde på Hooters på begäran av födelsedagsbarnet önskan. Är det bara jag som har fått för mig att servitriserna skulle åka runt på rullskridskor? Det låter visserligen som en icke säker arbetsmiljö, men någonstans måste jag väl ha fått den idéen ifrån? Jag kan iaf avslöja att så inte är fallet men de verkar ha fått genomgå en screening före anställning som sållade bort de tjejer som inte var av en särskild längd, vikt och bh-storlek. Små tighta hotpants och ett urringat linne var de klädda i, jättebruna strumpbyxor samt en förmodad spraytan på överkroppen. Man undrar ju lite hur de får igenom detta utan att bli stämda. Eller ja, de har blivit stämda (såklart) men av ett gäng killar som tyckte de diskriminerades p.g.a. att de bara anställer kvinnor. Men jag tror inte de fick igenom sin stämning... Det står nog ganska klart och tydligt i annonserna vad Hooters affärsidé är kan jag tänka mig.

Maten var sådär, det vanliga att välja på typ hamburgare eller wings. Jag kommer nog inte bli deras nästa stamkund, men det var intressant att få se det.


Tydligen är jag numera mörkrödhårig..?

Jag försökte smygfota en av servitriserna, var för feg att be om en bild såklart.


Men ni förstår säkert.

Födelsedagsbarnet fick dansa en konstig dans med alla Hooters-tjejerna påhejandes och sedan fick hon ballonger och tårta. Fast tårtan fick vi allihopa och det var mums.



Idag bröt förkylningen ut och jag är så sjukt förbannad så jag går och lägger mig nu. God natt.

... när man upptäcker att man har suttit och stirrat och slitit med skoluppgifter och sedan inser att det var helt i onödan. Tydligen skulle jag bara ha skrivit dagboksanteckningar om en av de tre övningarna jag har knåpat ihop. Jahapp. De där (jag) internationella studenterna alltså...

... när man för en tredje gång på sex veckor känner att halsen börjar strula igen. Jag orkar inte mer, snälla låt det inte bryta ut! De går bara runt runt runt de här hemska förkylningarna här borta. De som är förkylda borde sättas i karantän (inklusive jag själv).

Riktig lycka är iaf när man får tillbaka den första stora läxan i HRM och inser att man fick full pott samt en trevlig kommentar lydande: "Yeaj! You should definitely be involved in HRA!" Jag har inte helt fullt förstått vad HRA är, men jag tror det är någon form av HR-grupp eller klubb på skolan. Anledningen till kommentaren var att hon genom min läxa fick veta vilket yrke jag är intresserad av. Vissa delar av läxan hade behövts utvecklas något och hade jag vart läraren hade jag nog inte satt full poäng då, men jag tackar och tar emot ändå!

Jag fick även tillbaka det andra quizzet i OB och jag fick 10/11 poäng denna gången!

Nu ska jag iväg på dagens sista lektion och efteråt blir det middag på Hooters för att fira en av brittiskornas födelsedag!

Känner mig riktigt nöjd med den här veckan som har bjudit på fem besök på gymmet. Hade det inte varit för träningsvärken jag fick igår hade det blivit ett sjätte besök idag, men det känns som att det räckte mer än väl.

Måndag: Styrke- och löpintervaller
Tisdag: PT-timme styrka/intervaller
Onsdag: Spinning 45 min
Torsdag: PT-timme styrka/intervaller + löpintervaller
Fredag: Vila
Lördag: Styrketräning + löpintervaller
Söndag: Vila

Kommande vecka ska vi byta ut de intervallerna vi har kört nu under fyra PT-pass mot någon annan typ av konditionsträning, sedan ska vi byta igen efter fyra pass. Även om jag inte fick min vilja igenom med en uppdelning av över/underkropp trivs jag bra med min PT och han sköter sitt jobb galant såhär långt! Stackaren tror ibland att jag hatar honom, men när jag är tyst betyder det ju bara att jag har kört såpass hårt att det inte är läge att prata ;) Eller lite ska man väl "hata" sin PT, ska man inte?! Den tvingar ju en till att göra saker man helst inte hade gjort!


(Bild lånad av http://bellaeklund.se)

Idag har det inte skett mycket kan jag lova. Jag steg upp kl. 09 och tågade iväg till Wag för en lugn och skön singelfrukost. Missnöjt upptäckte jag då att de inte öppnar förrän 10 på helgerna. Det verkar som att de uppmanar folk till att ta sovmorgon på helgerna och speciellt söndagar. (Ni minns kanske att gymmet inte öppnar förrän 13 på söndagar) Istället gjorde jag ett nytt försök med den där "dagboken" jag ska skriva i OB, men det hände inte mkt före kl. 10 så jag gick tillbaka till Wag och kunde utesluta min singelfrukost då det var ett gäng från I-house där.

Sedan har jag hängt på rummet större delen av dagen med undantag för lite lunch och middag. Har äntligen fått den där dagboken gjord för de första tre övningarna iaf, imorrn är det dags för en fjärde så det var ju skönt att det blev gjort. Läste även en artikel som jag ska besvara tre frågor om i G&L till onsdag. Kan dock inte påstå att jag direkt kände vad svaren är där så den får nog läsas några ggr till på tisdag. Jag har också förberett mig inför den där övningen imorrn i OB. Jag ska "spela" en person som heter Pat. Mer än så vågar jag inte avslöja nu då det i mailet klart och tydligt stod att jag inte fick dela med mig av uppgifterna om Pat till någon.

När jag läser vad jag skrivit ovan ser dagen inte fullt så oproduktiv ut längre. Men räknar man timmarna och vad det egentligen borde ha tagit att göra ovanstående är det en annan sak. Jag MÅSTE hitta ett sätt att plugga mer effektivt på, det går inte att hålla på såhär och komma på tusen andra saker att göra ist för själva uppgiften. Har ni några förslag hur detta kan åtgärdas, hör gärna av er!

Sitter även och spanar på outfits för den födelsedagsmaskeraden vi ska gå på på lördag. Temat är superheroes & villains. Jag har hittat en riktigt läcker American Dream kostym, men den känns aningen dyr så får se hur det blir. Blev tipsad om en kostymshop nära campus som jag kanske ska ta ett besök till i dagarna ist för att shoppa online.

Hoppas att ni har haft en bra helg!

Ikväll har jag umgåtts med min host family igen. Eller vaddå igen, det var ju två veckor sedan sist! Det intervallet tycker jag passar bra. Jag minns när jag skypade med dem innan jag åkte hit att de sa att de tidigare terminerna har gått så snabbt och när de var över insåg de att de knappt hade hunnit umgås med studenten. Då fick jag för mig att det skulle bli ca en dejt i månaden, vilket kändes något futtigt, så detta känns helt ok.

Jag tycker dock det känns lite pinsamt att de tar mig med ut på kostsamma saker hela tiden och inte låter mig betala. Jag sa iaf till dem att jag hoppas att jag en dag får återgälda det, den dagen de kommer till Sverige ;)

Idag åt vi helt sinnessjukt god sushi på ett ställe nere i downtown följt av ett besök på en liten mysig och intim teater i en lada typ. Pjäsen heter Boston Marriage och var helt ok. Den handlade om två homosexuella kvinnor och deras husa typ. Språket var sjukt gammaldags så t.o.m. min host family hade svårt att hänga med så jag fick nog inte med mig hela handlingen. En av skådisarna heter Anna Stromberg - Kan hon vara svensk eller av svenskt ursprung månntro? En av de andra har haft roller i Dawson's Creek, One tree hill, The Notebook m.fl. hon såg bekant ut men jag kunde inte placera henne i någon av de filmerna eller serierna.

Självklart hände det mest pinsamma som kunde hända inne i en pytteliten teatersalong med ca 50 pers i också mig. Pjäsen var uppbyggd i tre akter med en paus på 15 min mellan första och andra akten. Vi satt nästlängst bak, upphöjt som i en biosalong typ. Helt PLÖTSLIGT från absolut ingenstans var jag verkligen tvungen att besöka toaletten vilket var ytterst olämpligt mitt under andra akten. Jag fick verkligen panik och kände hur jag började skaka och frysa typ. Viskade till min host mum att det var kris varpå hon sa att jag skulle smita iväg när de släckte ljuset mellan andra och tredje akten. Det var ju bara det att när de gjorde det blev det verkligen kolsvart och hade jag försökt ge mig på att gå ner i gången mellan stolarna och sedan ta mig ut hade jag antagligen ramlat över någon. Valet föll därför ist på att hasa mig ner från den upphöjda platån haha... Sedan skulle jag försöka hitta dörren till toan i mörkret men hittade antagligen in till ett annat rum. Hittade inget lyse men kände massa konstiga saker där inne så jag vände igen och då tändes självklart ljuset för akt tre. Då rusar jag ist ut ur själva salongen där jag visste att det fanns en toa. Puh! Ja, men det gick ju bra till slut. Sedan visste jag inte vad jag skulle ta mig till, skulle jag sitta där ute och vänta tills pjäsen var över eller skulle jag gå in igen? Eh, jag gick in igen men vågade verkligen inte röra mig mer där inne så jag stod upp längst bak de resterande ca 15 min.

Min host family fick sig ett gott skratt iaf och jag kan bara ännu en gång konstatera att händelser som dessa är så likt mig så det finns inte! (Eller Paoi hahaha)


Miss Claire & Miss Anna i David Mamet's Boston Marriage i Wilmington.
(Bild lånad av http://www.encorepub.com)

Igår var det återigen då dags för en liten tur till Raleigh och RBC-center för att denna gången beskåda en NHL-match. North Carolinas stoltheter Carolina Hurricanes spelade mot San José Sharks och vi hade äran att få se en förhållandevis mycket bra match där resultatet slutade med 3-2 till hemmalaget. De sista minuterna var riktigt spännande och det var inte helt klart att Canes skulle vinna, men till slut fixade det det!



Skojigt värre att vår finne här borta känner en i laget - Jussi Jokinen, som fixade VIP-biljetter till honom och en vän. Vi andra fick nöja oss med platserna högst högst upp, men vi var nöjda med dem också. Jussi blev även utnämnd till en av topptre i matchen. Tyvärr spelar inga svenskar för nuvarande i laget, men den svenska tröjan hänger i taket och vittnar om vad som har varit.



Stämningen där inne var grym men jag får nog ändå säga att HV71:s hemmamatcher inte ligger långt efter. Jag saknade en supporterklubb och kan stolt konstatera att North Bank Supporters gör ett grymt jobb. Man vet inte vad man saknar förräns man inte har det, eller hur var det?

Före matchen åt vi middag på The Pit och jag åt de möraste revbenen jag någonsin har ätit - mums!



Helnöjda med dagen var vi åter hemma på campus runt midnatt och ikväll väntar ytterligare en kul kväll med min host family!

Igår tog vår snälle amerikanska vän med oss ut på lokal som det så vackert kallades för ett par (30) år sedan. Lokal var kanske iofs att ta i, det var inte direkt dans utan snarare alkohol, biljard, en ren och en gammal soldatutrustning. Baren har en mängd olika ölsorter (även vin tror jag, eller ölvin?) från hela världen med fantasifulla namn och smaker. Jag startade med en Banana bread som var betydligt godare än min nästa som var med smak av hasselnöt och nektar.


Hasselnöt- och nektaröl!

Efter en stund med mycket skratt och roliga konversationer om befolkning m.m. bytte vi ut bordet mot biljardbordet och spelade ett parti. Tove och jag mot amerikanen och tyskan. Svenskarna var katastrofalt kassa och när vi väl lyckades pricka bollarna (kloten?) studsade de ut på golvet ist för ner i hålen. Man kan säga som så att vi hade publik och publiken såg roade ut.


Yes! Tove lyckades fånga typ det enda ögonblicket när jag faktiskt fick ner en boll i ett hål.


Japp, i USA skojar man om att man måste ha recept för att köpa typ allt i Sverige.


Tyskan & Tove som försöker se ut som en biljardboll!

Efter några timmar skulle vi gå vidare till en annan bar men hamnade ist på ett mathak där jag beställde en Captain Morgan & Cola. När servitrisen ville ha endast 15 kr betalt för den vägrade jag dock betala så lite och vi diskuterade priset en liten stund innan folk runt omkring påpekar att det var ett glas med enbart cola i. Hade jag tittat på storleken på glaset hade kanske jag också kunnat lista ut det. Iaf, jag fick ett nytt glas som var ungefär hälften så stort som det första och fick betala ca 50 kr ist. Men då var det även rom i ;)

Tre öl och en drink senare låg jag hemma i sängen kl. 01.30 och nu laddar jag för NHL hockey live i Raleigh ikväll!

Kvällens bästa: Tyskan berättar om det stundande befolkningsproblemet i Tyskland; Vi har stora problem med barn. Vi HAR inga barn!
Kvällens språkmiss: En i gänget berättar i taxin på väg hem att denne tror att allt blir svart när man dör. Den mörkhyade taxichaffisen tolkar det som att vi alla BLIR mörkhyade när vi dör.

Trevlig helg på er familj & vänner!

Idag är det bara tre veckor kvar tills jag får se min älskling igen och jag längtar något grymt efter denna semestern. Dock har vi fortf inte bokat boende, men vi har hittat en lägenhet vi vill hyra och som vi får hyra. Anledningen till att vi inte har bokat det än är att det i kalendern på sidan står ett pris, men när jag försöker boka kommer det upp ett annat pris. En skillnad på ca 2000 kr innebär det, varpå jag mailade ägaren och frågade vilket som stämmer och hon sa att det var märkligt och att hon skulle kolla upp detta med uthyrningsföretaget hon är reggad hos. Vi hoppas på svar snaaaart, men även om den kommer kosta 2000 mer än vi hade hoppats på kommer vi antagligen ta den då det ändå blir billigare än att bo på de skabbiga hotellen som vi har tittat på. Eller, det blir ungefär samma pris men då får vi ist ett mysigt hem.


(Bilder lånade från http://www.insulationforhome.com)

I can't wait!!

Det hjälpte att sura över kyla, idag kom värmen tillbaka! Strålande solsken och nästan 20 grader igen och om man litar på sin ipod ser det ut som att det ska hålla i sig resten av veckan.



Ska man istället lita på yr.no såg det kanske inte lika kul ut. Men det är ju iaf inga minusgrader!

Veckans lektioner är över vilket jag är otroligt glad över. Hade mitt andra quiz i OB idag och det kändes ju kul när professorn påstår att detta var ett av de lättaste quizzen hon har gjort och att vi inte behöver vara oroliga över annat och jag fick fundera in i det längsta på säkert fem av elva frågor. Inga missöden á la kryssa i flera svar idag iaf och förhoppningsvis blir resultatet inte sämre än det förra, men man vet aldrig...

I COM fick vi idag lära oss hur man lämnar sitt visitkort till någon i Turkiet eller Australien - Med en hand eller båda händerna. Kan komma att bli otroligt värdefull information i framtiden. Jag ser med spänning fram emot tentan i den här kursen, en dag före jag åker på Spring Break. Blir det frågor i stil med "I vilket land kan du skåda den här stoppskylten?" och "Vad betyder den brittiska ordet lorry på amerikansk engelska?" Om det blir det, kanske jag får ett A i en av kurserna iaf.

Jag hyser dock inte stora förhoppningar om G&L. Jag börjar faktiskt bli riktigt orolig angående den kursen. Jag har inte lärt mig någonting där under dessa veckor (Oj, nu höll jag nästan på att glömma - Jag har ju lärt mig att professorn har tjänstgjort Marinkåren under fyra år) och tentan ligger tre dagar EFTER Spring Break. VARFÖR??!! Jag är riktigt sugen på att spendera semestern i NYC på att sitta på rummet och plugga. Jag kan särskilt tänka mig att Agust tycker det ska bli kul att uppleva staden ensam. Not. Jag får väl helt enkelt lägga in en stöt veckan före och kanske underhålla det ett fåtal timmar under semestern för att sedan förlita mig på måndagen och tisdagen före tentan. Vad jag har förstått består hans tentor heller INTE av multiple-choice eller sant/falskt frågor, utan här är det helt vanliga hederliga essay-frågor som gäller. Man har ju blivit lite bortskämd med just multiple-choice test nu...

Annars är det precis som det har varit den sista tiden, d.v.s. humöret går upp och ner, jag är sjukt trött och får kämpa mot sömnen under lektionerna och jag har ätit en obscen mängd med kakor.

Jag hoppas kunna återkomma med en positivare attityd snart.

Egentligen hade jag inte ens tänkt att kommentera detta för jag har inte den kunskapen att jag kan sitta här och argumentera för lchf likt de som var med i debatten i Kvällsöppet igår kväll gjorde. Men jag får nog ändå säga att jag håller med Katrin Z om att motståndarnas argument är något mossiga och de låter ju inte ens lchf-gänget prata till punkt. Det är ganska kul att motståndarna fortfarande tydligen tror att lchf handlar om att dricka ett paket grädde och äta bacon...

Folk får väldigt gärna äta vetemjöl och pasta, men snälla gör då det och kommentera inte vad andra äter eller inte äter och ta reda på fakta innan ni kastar paj. Jag tror var och en i slutändan vet vad som funkar bäst för en själv. Tål du alla kolhydrater - bra för dig. Jag är avundsjuk!

Jag är just nu en stor hycklare och kan väl säga att jag äter HCHF just nu- High carbs high fat. En stor del av vintern har jag nog egentligen gjort det och jag avskyr det. Min mage avskyr det, min hy avskyr det, min puls avskyr det och min sömn avskyr det. Men det är ingen lögn när jag säger att så fort jag tar en kaka eller en godisbit så är jag fast i sockerfällan igen. Jag är fast just nu BIG TIME. Jag vill visserligen inte leva ett liv helt utan chips och godis, jag vill kunna äta det ibland men det funkar ju inte på mig. Det är antingen eller som gäller. Här på skolan är det dessutom mer eller mindre omöjligt att äta lchf, lågkolhydratskost kan funka men fettskräcken gör ju att det helt enkelt inte serveras något fett och skulle jag försöka äta lchf skulle jag gå hungrig hela tiden.

Iaf så kan jag tipsa om tre riktigt bra bloggar inom ämnet där särskilt de tre översta är väldigt kunniga och insatta:

http://www.alltforforaldrar.se/56kilo/
http://www.dt.se/pralin/bloggar/mat/lchfmamman?url=http://blogg.dt.se/lchfmamman/#DTTop
http://lchfklubben.se/healthandscience/
http://josefinlchf.wordpress.com/

Katrin Z:s miner var dessutom för roliga, hon behövde inte prata för att man skulle se vad hon tänkte haha!




(Bild lånad från http://naturligtvisare.se/lchf/)

Tydligen är det helt sant - Man får alkoholen i en brun påse!

Middagsplanerna slutade med att fyra stycken i vår suite gav sig iväg till fonduestället The little dipper för lite ost- och chokladfondue. Vi skippade alltså salladen och själva huvudfonduen med köttet som jag åt sist med min host family, men det var mer än tillräckligt ändå så mkt frukt och kakor och grejer som det var till chokladen. Vi beställde iofs in kyckling och räkor till osten och jag förklarade för tjejerna att jag är allergisk mot räkor varpå de skulle doppa sina räkor på ost på tallrikarna ist för direkt i osten. Det tog dock inte längre än fem sekunder innan en av amerikanskorna trycker ner sin första räka och jag tittar på henne med chock i blicken varpå hon blir alldeles paralyserad och gav oss ett av de roligaste minspelen jag sett på länge haha... Halvvägs in i måltiden gör hon om samma misstag och vi skrattade gott åt henne. Jag skyller min fnissattack efter middagen på den smärre räkförgiftningen - inte på allt socker ;)



Jag älskar verkligen kameran... Har jag gjort nån konstig inställning eller vad är det frågan om?

Iaf så var det vi och femton par på restaurangen typ. Alla par satt på samma sida av bordet, vilket vi tyckte var märkligt och en person av typ alla par var klädd i röda kläder. Är det någon klädkod för Valentine's Day, eller vad var det frågan om?

Kvällens bästa: Servitören förolämpar amerikanskorna och påstår att folk från Södern inte är särskilt trevliga. Han fick knappt någon dricks.
Kvällens sämsta: Anna flaxar ut ett helt glas med vatten som skvätter iväg till paret vid bordet bredvid. Är någon förvånad?

Vi tjejer i suiten fick även en liten present av en av amerikanskorna idag, ett litet gulligt kort med en sticker i och en liten godis. Flera av tjejerna har även fått nån form av present från sina föräldrar och Val fick t.o.m. blomsterbud från sin pojkvän som är på utbyte i Skottland. Icke-firaren är väldigt nöjd med dagen som också innehöll en skype-dejt med Agust!

... att allt jag tar i har en förmåga att gå sönder. Jag skulle vilja lägga till ett ord i det påståendet dock; all teknik jag tar i har en förmåga att gå sönder. Detta är ett stort mysterium för mig, har alltid varit och kommer antagligen alltid att vara. Två dagar efter ipodköpet hängde hela skiten upp sig med en sned bild och helt plötsligt börjar en ca 3 cm bred del av skärmen blinka och röra sig i rödsvart typ. Ehh, jaha hur startar man om en ipod som man inte ens kan stänga av? Eller kan man det? Jag stoppade i sladden iaf och efter ett litet tag blev det någon omstart som löste det hela, tack och lov.

Idag har min fem veckor gamla dator stängt av sig själv två ggr. Poff bara, svart. Detta är inte första gången det händer, utan snarare femte. En av dessa ggr kan jag tänka mig hade att göra med att jag hade haft igång den hela dagen, men idag har den inte vart igång särskilt länge.

Kanske är det p.g.a. sådana här händelser jag avskyr teknik och mitt tålamod med just teknik blir mindre och mindre.



(Bild lånad från http://www.vondewall.com)

Nu är den ju snart redan över för er och många av er tycker antagligen inte ens att det är något särskilt med denna dagen, inklusive jag. Det är bara ytterligare ett påhitt som kommer från det stora landet i väst. Men jag kunde trots det inte låta bli att skicka kort till kärleken(arna)!


(Bild lånad av http://allahjartans.blogspot.com)

Någon av amerikanerna, det kanske var min PT, sa att Valentine's Day egentligen ger mer ångest än glädje. Är man i ett förhållande förväntas man spendera en del på denna dagen, pengar man kanske inte anser sig ha, men gör det ändå just bara för att man "ska" och är man singel är det jättesynd om en helt enkelt. Löjligt!

Tjejerna i suite pratade tidigare om att vi skulle gå ut och käka ihop ikväll, men nu lät det mer som att några ville äta den antagligen alldeles utsökta Valentine's middagen i Wag. Återstår att se vad som sägs när alla kommer hem helt enkelt. Mig spelar det ingen roll, jag firar ju ändå inte ;)

Igår gjorde jag misstaget att köpa en Hugo-app till ipoden och nu kan jag inte sluta spela. Batteriet tog t.o.m. slut innan idag mellan lektionerna... Ehm.

Hugo är underbar! Jag minns när man kunde spela Hugo-spel på tvn när vi var små genom att använda sig av en telefon med tryckknappar. Jag tror det var i Soff-i-propp eller något liknande och så kunde man vinna en gigantisk godisgeléråtta. Eller minns jag helt fel? Dock tror jag aldrig vi kom fram eller ens försökte.


(Bild lånad från http://xeniabritts.blogspot.com)

De senaste dagarna har det varit riktigt kallt här borta även om ni där hemma antagligen inte är av samma åsikt. Men vid ett tillfälle var det faktiskt kallare här än i Jönnet, så det så! Det såg jag minsann i min väderapp i min nya ipod haha. Ett fåtal minus har det legat på. Solen är dock framme för det mesta så det känns lite behagligare och folk verkar ignorera kylan och fortsätter springa runt i shorts och flippisar. Jag är också något för optimistisk kan jag lova och nu på väg hem från sista lektionen iklädd bara en tunn tröja och min swettis över var jag lagom nöjd. By the way så älskar jag min swettis och är lite ledsen över att den redan efter två tvättar ser ut som ett plagg använt i flera år. Att den dessutom har krympt lite efter torktumlingen gör inte saken bättre. Eller är det jag som har vuxit?

Jag hade tänkt posta ett inlägg om hur man ser skillnad på en inhemsk student och en internationell, men insåg att jag inte hade något foto på den internationella. Det kommer en annan dag. Men såhär ser den genomsnittlige amerikanska studenten (kvinnlig) på UNCW ut:



Osminkad, tofs, UNCW-swettis, denna modellen av Nike-shorts (gärna med UNCW-logga) samt flip-flops. Jag har anpassat mig bra till alla delar utom shortsen. Det får vänta tills det blir 20 grader på riktigt.

Då var den jobbigaste dagen på veckan strax över. Måndagar är helt klart hektiska och jag är inte överdrivet förtjust i dem, men å andra sidan är jag desto mer förtjust i tisdagar, torsdagar och fredagar så jag ska inte gnälla över hur mitt schema ser ut.

Jag påbörjade dagen med en halvtimma på gymmet. Somnade dock om när alarmet ringde och satte inte igång snooze så höll på att gå miste om denna underbara starten på dagen ;). Körde två olika set med intervaller x 5 varv uppe i löparspåret (banan?), springa snabbt ett varv följt av två olika övningar. Det räckte för idag, puh! Är nog dags att ta tag i att lära mig pulsklockan jag fick i julklapp så jag har kontroll över den biten och inte tar ut mig direkt.

Sedan sprang jag (som vanligt - tidsoptimist) till första lektionen och hängde resten av dagen ute på campus som jag brukar på måndagar. Pratade med några i HRM-klassen och de låg också på 20-21 rätt av 25, så nu känner jag mig lite lugnare där. Professorn sa dessutom att det såg mkt bra ut resultatsmässigt för de som hade gjort quizzet hittills.

I COM-klassen såg vi idag en dokumentär om barn och ungdomar från Central- och Sydamerika som försöker ta sig till USA. "Which way home" tror jag den hette och den var riktigt hemsk. Tänk att de tror att de ska få ett så mkt bättre liv i USA alltså. Att de som 13åringar ska kunna få jobb och skicka hem pengar, att allt är guld och gröna skogar i USA. Många får ju inte ens veta hur det är, utan dör under vägen till gränsen. Det får en verkligen att tänka på hur bra man själv har det och att sluta gnälla om att man är trött...

Inatt lyckades jag sova lite bättre, men drömde massa drömmar som vanligt vilket betyder att sömnen inte var särskilt djup. (Ni som ogillar drömberättelser kan skrolla ner ett par hack nu) Jag hade en återkommande dröm om en av mina barndomskompisar hus som inte riktigt ville ge sig av. Drömmen slutade med att vi skulle köpa huset, men vi hade problem med hur vi skulla använda rummen då det var alldeles för många rum. Lyxproblem. När jag tänker efter är det ett riktigt bra hus som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att bo i, problemet är bara att det ligger i en ort jag och framförallt inte min andre hälft har någon större lust att bo i. Kan man flytta på huset? (Nu kan ni andra börja läsa igen)

Efter lite msn och skype gav jag mig iklädd träningskläder av till Wag för brunch, men tji fick jag när de andra berättade att gymmet inte öppnar förrän 13.00 på söndagar. Det blev ist en alldeles för lång brunch som borde ha spenderats på plugg ist. Iaf så blev det plugg därefter och gymmet skulle besökas lite senare, men nu sitter jag här och kl. är 21.15 och jag har fortf inte varit där. Istället åt jag kakor, pommes och chips.

Den där dagboken har jag inte skrivit i än, fattar knappt vad jag ska skriva faktiskt. Den får skjutas fram ytterligare något tills jag antagligen glömmer vad övningen gick ut på. Känns som att jag behöver fokusera på quizzet till på onsdag ist.

Verkar som att det blir mkt snack om plugg just nu, men som tidigare sagt så ser skolupplägget lite annorlunda ut än hemma och just nu är det en hel del att göra.

En sak jag mycket väl kan tänka mig att vänja mig vid är de trevliga hälsningsfraserna folk bjuder på här borta. Att bli hälsad på som sweetie eller darling när man drar sitt ID-kort i matsalen kan få t.o.m. den buttraste Anna att tina upp ett par grader. En av de härliga damerna i Wag sa även vid ett tillfälle att jag har en "sparkling personality". Samma dam tenderar också att läsa våra namn på korten och hälsa oss en trevlig dag följt av vårt namn. Väldans trevligt tycker jag!



(Bild lånad från www.coolmyspacecomments.com)

Ni vet den där läxan jag har snackat om ända sedan jag kom hit typ? Den bestod ju i tre delar samt ett quiz på internet som man fick göra tre ggr och så räknas bara det bästa resultatet. Såhär två dagar innan den ska vara klar kan jag säga att jag starkt ångrar att jag inte gjorde en av delarna per vecka fram till nu och började med quizzet något tidigare. Från måndag har jag nästa del som ser likadan ut så förhoppningsvis har jag iaf lärt mig något till den.

Jag hade tydligen någon idé om att quizzet skulle vara jätteenkelt, vilket det inte var samt att det skulle vara samma frågor dessa tre ggr man kunde ta det. Haha eller hur? Det var helt olika frågor i alla tre quizzen. 25 frågor på 30 min. Sjukt stressande att se klockan räkna ner, men vissa frågor var betydligt lättare än andra och gav mer tid till de svårare att fundera och t.o.m. leta lite snabbt i boken. Första quizzet hade jag bara 16 rätt, andra quizzet 18 rätt och tredje, sista quizzet 20 rätt. FAN! Jag satsade på minst 22, men hade självklart helst sett mer. Det kändes som att det hade gått bättre sista gången, men tydligen inte. Ja ja, det är iaf 80% rätt. I denna kursen är dock resultaten på quizzen den största delen i betyget så jag hoppas jag skärper mig något till de nästkommande.

Imorrn gäller det att börja plugga inför quiz nr 2 i OB som är på onsdag och även skriva dagbok över de två första övningarna vi har haft i den kursen. Det borde jag iofs ha gjort direkt efter de var utförda, men det har visst kommit annat emellan.

Jag känner mig ganska stressad över detta just nu, då jag även har två andra kurser som jag behöver styra med men som blir lidande, men jag hoppas jag reder mig. Jag har det iaf inte på långa vägar lika illa som flera av de andra har.

Idag är jag ännu tröttare, förbannad och grinig. Snälla ge mig sömnen tillbaka! Fyra timmar av halvt sovande/halvt vaken funkar inte. Sen är det tydligen svängdörrar till mitt rum och folk stänger in sig här med sina tankar eller problem. Först kommer den ena och sen kommer den andra... Och den tredje. Ungefär så. Hade detta varit för några år sedan hade jag antagligen vart den fjärde men jag försöker hålla mig neutral vilket antagligen är anledningen till att de kommer hit.

Kanske ska jag ta det som en komplimang men i detta tillståndet orkar jag bara inte.

Idag var jag på en rundtur i North Carolinas äldsta hus - The Burgwin-Rights house, anordnad av det Internationella kontoret. Vi var inte många som slöt upp för turen, men vi som var där hade iaf ett trevligt besök. Den amerikanska historien sträcker ju sig inte så långt tillbaka, men ja Agust, huset var iaf äldre än det vi bor i hemma haha! Om jag inte minns helt fel byggdes det i slutet av 1700-talet av en emigrerad engelsman som ägde ett och annat bomullsplantage här borta. Vi fick en guidad rundtur genom huset och fick höra historien bakom det. Tyvärr fick vi inte ta några bilder inne i huset så jag kan inte visa hur liten den vagga som barnen fick sova i tills de var ca 3 år var, eller hur liten en handske som tillhörde en fullvuxen kvinna var. Den täckte nog två av mina fingrar ungefär. De var visst inte så stora på den tiden...



Ett av de farligaste jobben man kunde ha på den tiden var tydligen som kock/husa och denne lekte man inte med hur som helst. Det var en bestämd kvinna som skötte sitt kök i en egen byggnad p.g.a. brandrisken. En av de vanligaste dödsorsakerna var köksrelaterade skador.

Husets källare fungerade även som fängelse och de som ansågs vara de värsta skurkarna var hästtjuvarna. Stal du någons häst dödade du mer eller mindre en hel familj, de behövde ju hästen för att sköta plantagen.



Ni skulle sett hur skevt huset var alltså, men det är ju de nyare "gamla" husen hemma med. I vissa delar av huset kändes det nästan som att man var full.

Guiden berättade att det spökar där också (Såklart). En dag när hon hade vart där hade pianot börjat spela av sig själv och hon hade blivit livrädd påstod hon. När hon hade berättat det för en kollega hade denne också sagt att hon hade upplevt samma sak vid en visning och gästerna som var där hade blivit så rädda att de avslutade turen. Jag tror iofs på spöken, men jag vet inte. Synd att pianisten inte var sugen på en uppvisning idag.



Icke-blomstrande trädgård formad som den engelska flaggan, men det ser man inte här.



Köket och husans bostad är byggnaden till vänster.

När jag var ung (Ja, när man snart fyller 27 år kan man använda sig av det uttrycket) hade jag brevvänner. En ganska stor skara med brevvänner faktiskt. Undrar vad som hände med dem? Jag hittade två av dem på FB vet jag, men resten? Undrar om jag har sparat breven från dem, känns tveksamt men kanske värt en titt i bråten hemma hos mina föräldrar. Iaf, vad jag ville säga med detta är att jag tyckte det var sjukt kul och än idag uppskattar jag vykort, brev och paket i brevlådan. Så... om någon känner sig manad så finns min brevlåda för tillfället på denna adressen:

Anna Fransson
UNCW Station CB# 22240
601 S. College Rd
Wilmington, NC 28407
USA

Trevlig helg på er!

Mr PT tog mitt klagomail på fullaste allvar och hade skickat det vidare till sin chef som tydligen fortf höll fast vid att vi ska dela upp passen i två helkroppspass ist för över/underdel men iaf fattade att jag inte är intresserad av mer kondition. Tydligen har detta något med hur gymmet är certifierade att göra... Men man borde väl lyssna på vad klienterna vill? Jag är nog en ganska jobbig klient iofs som tror den redan vet bäst hur man gör haha. Men jag vet iaf mer än en helt grön och jag vet vad min rygg pallar och inte pallar och vad jag klarar av ensam.

Iaf så började vi dagens pass med tre olika sets med styrkeintervaller. Trots att vi denna gången började med dessa istället för att avsluta med dem sved det något helt sjukt i benen vid knäböjen och jag höll verkligen på att avlida. Jag fick bestämma om jag skulle köra två eller tre olika set, tror jag ska nöja mig med två framöver ändå.

Sedan körde vi då ett helkroppsprogram men med något mer fokus på ben. Jag har inte samma känsla i benen idag som förra veckan, men det känns iaf att jag har tränat.

Imorgon tar jag en vilodag och kör styrka/konditon på lör igen och Yoga Flow på söndag om jag inte är bakis, vilket iofs låter tveksamt :D Hyfsat mkt mer träning än det har blivit hemma det sista halvåret, men det är betydligt smidigare att bo 50 meter ifrån gymmet än 2,5 km. Det är faktiskt helt fantastiskt när jag tänker efter!

Idag har jag haft en tvätt- och pluggdag. Mest tvättdag och mindre pluggdag (som vanligt). Vi har vår tvättstuga i en servicebyggnad ca 2 min gångavstånd från suiten. För att slippa gå dit i onödan, jag menar det tar ju ändå två min att gå, så finns det en smidig webbsida man kan se om det är maskiner lediga eller ej. Här kan man även se hur många min det är kvar på de maskiner man har satt på. Himla smidigt! Det verkar dock som att man måste vara på hugget och hänga på sina maskiner om man vill behålla sina kläder. Idag satt det två lappar uppsatta angående stulna kläder. Den ena lappen gällde t.o.m. underkläder. Jag hoppas verkligen att någon tog det av misstag, vem vill ha någons begagnade underkläder? Vissa av de där maskinerna verkar funka lite som de vill och en av dem visade att det var en minut kvar i säkert 10 min, jag var livrädd att den aldrig skulle sluta och att mina kläder skulle ätas upp av den. En av torktumlarna tumlade även mina kläder i en timme utan att torka dem. De var precis lika blöta när maskinen var klar. Härligt.



Vår bakgård, vägen bort till servicebyggnaden.



Det finns en liten grillplats utanför.



Tvättstugan!



Tjuvar - Ge er till känna!



Tvättstugan på nätet!

Nu har jag gjort klart den andra delen av tre i den där läxan jag pysslat med i evigheter. Imorrn måste jag få klart den tredje delen och quizzet online tänkte jag så att jag kan fokusera på att läsa inför quiz nr 2 i OB på onsdag. Jag känner på mig att det inte kommer att finnas jättemkt tid till att läsa fram till onsdag, vi har lite andra prioriteringar just nu haha.

Haha det tog inte lång stund innan jag skaffade skjuts till Best Buy och kunde inhandla den nya leksaken. Från början hade jag tänkt nöja mig med en 4 GB men då de inte hade den där slog jag till med en vit 8 GB för ca 1400 SEK. Nu får vi se om denna får leva längre.



Yeaj!

Imorse var flax-Anna i farten igen och lyckades ha sönder sin ipod. Jag skyller dock olyckan på den tidiga morgonen och inte på min klumpighet. Egentligen ska det dock skyllas på min glömska, eftersom jag glömde armhållaren till den hemma och därför blev tvungen att lägga den framför mig. Jag har ju dessutom funderat på att köpa en ipod touch här nere ist då de är betydligt billigare än hemma så kanske var det mitt undermedvetna som orsakade olyckan ;) Iaf så flaxade jag till och hörlurarna hoppade ut så ipoden flög iväg och bokstavligt talat in i själva löpbandet... Eh, jag får nog vara tacksam över att löpbandet inte gick sönder.





Det syns kanske inte så bra men den är kaputt.

Idag upptäckte jag att jag inte är absolut äldst bland studenterna här. Vi har en 30-åring i OB-klassen, hurray!



Men jag känner mig som en relativt ung snart 27-åring ;) Det måste vara tröjan som gör det. (Ja Lina, det är den enda tröjan jag har)

En överraskning väntade på mitt rum idag när jag kom tillbaka från sista lektionen. Fina brittiskan vet vad jag gillar; choklad!

Idag har jag varit här i en hel månad. Sjukt vad tiden går fort alltså! 1/4 av skolan avklarad och ca 3,5 månader kvar innan jag befinner mig på svensk mark igen. Om man nu väljer att se det så. Jag har ju dock en förmåga att aldrig njuta av det jag har just nu, utan måste alltid ha något att se fram emot. Konstigt kan man tycka, men så funkar jag.

Hur går det då? Är det stora landet i väst som jag hade väntat mig?

Både ja och nej på den sista frågan. Människorna i North Carolina är inte på långa vägar så överviktiga som jag hade förväntat mig. Å andra sidan är detta östkusten (även om de väljer att kalla sig för "södern") och det hade man ju läst om, att de stora problemen är i inlandet. Människorna är dock precis lika framåt, öppna och glada som jag hade väntat mig. Fördomen om att amerikaner ej reser stämmer ganska bra (Alltså ej en fördom). De flesta har aldrig rest utanför landet, många har inte ens varit utanför sin delstat. Många har inte ens ett pass. Detta kan låta väldigt märkligt i våra öron, vi svennar som har klippkort till Turkiet och Thailand. Den största sanningen är självklart maten. Varför denna fettskräck? När ska de inse var problemet ligger? Jag tycker det är otäckt att de serverar det de faktiskt serverar på college. Många ungdomar är hemifrån för första gången och bosätter sig på ett ställe där maten "ingår". Hur lätt är det att stå emot alla kakor, glass, pizza, strips, burgare, bullar o.s.v.? Man måste ju passa på så att säga. Hmm, talar jag av egen erfarenhet här nu eller? Men självklart lockar stripsen mer än den överkokta broccolin. Det är ju inte konstigt om de tar med sig de matvanor de skapade på college vidare till framtiden. På college är de fortfarande unga och lägger kanske inte på sig särskilt lätt, men vänta tio år och vi vet alla hur det kan se ut.

Efter en månad har man börjat känna folk ordentligt och de man från början gillade kanske man inte gillar lika mkt längre. Jag har dock lärt mig av tidigare misstag i mitt liv och inte blivit bästis med bara en person. Tänker då särskilt på Gran Canaria haha... Jag vet vem man kan lita på, ehm ja hmm vilken nationalitet hade de nu igen..? (svensk) och jag vet att de flesta bara är intresserade av sitt eget bästa. Jag har iaf ett härligt gäng att umgås med och jag trivs bra med det!

Jag har inte fullt kommit in i det amerikanska skolsystemet ännu, men jobbar så gott jag kan på det. COM-kursen är betydligt lättare att prata i än ex. OB-kursen. Kanske är det där lite av sömnstressen ligger, att jag känner press på mig att prestera i den kursen. Jag vet inte, men jag hoppas och tror att jag kommer göra framsteg där med.

När det kommer till språket kan jag säga som så att min engelska var betydligt sämre än jag faktiskt trodde. Visst förstår jag i stort sett allt, men att uttrycka sig på engelska och att hitta sig själv i det är en helt annan sak. Jag vill ju gärna att det ska låta perfekt med och det hämmar ju en desto mer. Men efter denna månaden kan jag iaf säga att det känns som jag gjort stora framsteg, det går snabbare att prata och jag tänker inte lika mkt på hur jag låter.

Det där rosa molnet har sakta svävat iväg i takt med att vardagen har infunnit sig, men jag trivs bra och är fortfarande otroligt glad över att jag vågade!



En av mina goa vänner!

Jag höll mig till mina rutiner även imorse och befann mig på spinningcykeln kl. 8.25 ca. Satte ihop en låtlista igår kväll som helt klart gjorde passet till ett bättre än det förra. Dock bör jag nog fundera på att ta bort en låt, jag föredrar 45 min pass och detta blev nästan 45 min utan nervarvning. Passet blev något Sons of Anarchy inspirerat musikmässigt och efteråt när jag stretchade såg jag en kille i gymmet som såg PRECIS ut som en av de nya prospectsen i de senare säsongerna - Den stora killen med lockigt mörkt hår och glasögon. Kanske har SOA stigit mig åt huvudet, lite besatt får jag nog erkänna att jag är.

Låtlistan såg iaf ut som följer:

Uppvärmning:
Billy Valentine & The Forest Rangers - Someday never comes
Uppvärmning/Smygstart av backe 1:
Mötley Crüe - Same ol' situation

Backe 1:
MGMT - Kids
El Caco - Someone new
Anvil & Franky Perez - Slip kid
Meat Loaf - Dead ringer for love

Återhämtning:
Curtis Stigers & The Forest Rangers - This life (theme from SOA)

Backe 2:
Finger eleven - Paralyzer
The Embodied - Dead man walkin'
Lions - Girl from the north country
In Flames - Leeches

Nedtrappning:
Katey Sagal & The Forest Rangers - Son of a preacher
Alison Mosshart & The Forest Rangers - What a wonderful world

Alla låtar med The Forest Rangers är från soundtracket till SOA, lyssna in er på det om ni inte redan har gjort det - Det är grymt!

Jag har inga problem alls med att motivera mig till att köra spinning ensam, vilket känns skönt eftersom jag för ett tag sedan faktiskt köpte en egen spinningcykel och tanken i framtiden är att köra egna pass hemma. Dock har jag ju inte testat det hemma än eftersom vår lägenhet är liiite för liten för att rymma den där cykeln. Men det där efterlängtade huset händer väl någon gång. Snart hoppas jag haha!



Min alldeles egna spinningcykel hemma i mamma & pappas källare!

Idag var en jobbig dag. Trött och hungrig som ett barn spenderade jag en stor del av dagen skypande med Agust och Mikaela. Allt blir dessutom så mkt värre i det tillståndet. Jag tycker annars jag har klarat mig bra hittills, men jag antar att man måste få ha sådana dagar också.



Hmm, enda bilderna jag har på er två. Tack för att ni finns!

Idag var det dags för mitt andra pass med Mr PT. Jag sov lika värdelöst inatt igen som vanligt och trodde en stund att jag skulle kräkas under passet men det gick till slut ändå. Idag var det dags för överkroppen och vi påbörjade passet med intervaller likt de vi avslutade passet förra gången med. Idag körde vi dock två olika set x3 ggr vardera. Man tror inte att det ska vara så jobbigt, men halvvägs in i andra rundan undrar man hur man ska överleva.

Jag har ju en del problem med nedre delen av min rygg, särskilt den vänstra sidan och det har jag berättat för honom men det var ett par övningar jag kände av det i som behövs justeras. Min vänstra axel/skuldra är tydligen dessutom ett skämt som inte klarar någonting. Såhär på kvällskvisten känns det att jag har tränat, men inte på långa vägar samma känsla som efter benpasset. Det kanske inte har låtit så de senaste dagarna, men jag älskade verkligen benpasset! Han försökte även få mig att göra sit-ups men min rygg pallar inte det, det går bara inte plus att jag är en trogen anhängare till Olgas plankmetod (http://blogg.mama.nu/olgas-blogg/). Sit-ups går helt enkelt bort för mig.

Ikväll fick jag ett mail från Mr PT där han skrev att han hade pratat med sin chef om de program han satt ihop till mig och hon ville justera det från uppdelat under/överkropp till två olika helkroppsprogram med 20-30 min kondition. NEJ! Skrev jag tillbaka. Jag är inte intresserad av kondition, det kör jag ju på egen hand. Det dög bra med de flåsintervallerna vi har kört nu bara - inte mer. Jag vill verkligen fokusera på styrkan och verkligen ha det uppdelat så man tar ut sig ordentligt. Hoppas han är olydig mot chefen, för det måste ju ändå vara han och jag som bestämmer..?

Efter vår workout körde jag 20 min intervaller på löpbandet och sedan knallade jag tillbaka till gymmet ikväll för ett Power Yoga pass. Det var helt ok, men jag gillar de passen på Atlantis bättre. Heja Atlantis!



Plankan is the shit!

Ni minns säkert att jag för ett tag sedan skrev att jag förvånande nog inte bryr mig ett smack om ostädade badrum, sopor som ingen tar ut och disk som står och torkar in i flera veckor eller t.o.m. månader? Jag menar detta helt på fullaste allvar och jag blir nästan lite skrämd över mig själv men jag tror det är ett måste för att orka leva såhär. Det hade antagligen varit andra bullar om jag själv hade använt köket, men nu slipper jag ju det då jag är på en all-inclusive semester ;) Nähä, var det inte semester jag åkte på?

Iaf så finns det andra i vår suite som använder köket till matlagning men inte så mkt annat. De använder helt enkelt upp allt porslin och låtsas som ingenting när det kommer till disken. Likadant med soporna, någon slänger sopor ute i köket men ingen erkänner. Idag fick en av mina suitemates nog och diskade all den skiten som stod i båda diskhoerna. Jag och en av de andra som bott här en termin redan försökte få henne att förstå att hon inte ska göra det, då uppmuntrar hon ju bara de andra till att fortsätta ignorera sin disk. Någon annan diskar ju ändå till slut åt en. Den här fröken var dock mycket upprörd och kunde inte sluta. Efteråt försökte hon dock ta ett snack med berörda, men det verkade gå sådär haha... Jag hörde svaret hon fick och det var inte särskilt moget.

Vi tre har nog iaf fattat att vi i fortsättningen slänger våra egna sopor inne i vårt rum och tar ut dessa åt oss själva samt att vi ignorerar diskberget tills barnen inser hur man sköter ett hem.



Söta Val i städartagen i helgen!

... blir man stolt när:

- suitematesen spelar Robyn och Lykke Li.
- kursare snackar om Sverige som "The capital of metal" och om In Flames.
- Butiker i gallerian spelar Ace of Base och The Cardigans.
- Professorerna drar exempel om IKEA och H&M. (Jag fick dock tillrättavisa professorn som pratade om H&M, hon trodde det var brittiskt booooo)

Robyn verkar vara den mest populära här borta just nu, jag har hört hennes musik spelas ute och i gallerian också!



(Bild lånad från www.pitchfork.com)

Jag har ju använt fransnäring sedan i somras nu vilket verkligen fungerar. Jag hade en dipp under hösten då jag hade använt för mkt och började tappa mer frekvent än vanligt, men nu kör jag ca 3 ggr/v istället vilket fungerar toppen. Den börjar ta slut nu och igår klickade jag därför hem en ny genom Amazon.com. Jag reflekterade först inte särskilt över priset, men visst var det billigare än hemma. Men idag insåg jag att jag dessutom beställde den större behållaren eller vad man ska kalla det till ett pris på ca 440 kr istället för 1295 kr som den kostar hemma. WHAT?!


Varsågoda för den gratis reklamen, Revitalash, men ni gör helt klart ert jobb! (Bild lånad från www.hudvardsbutik.se)

Jag passade även på att klicka hem en concealer från Yves Saint Laurent. Den kostade däremot ungefär som hemma eller åtminstone på tax-free, d.v.s. ca 280 kr, men det är den helt klart värd så som jag ser ut just nu. Jag använde den i flera år förr men har inte haft behov av den de sista åren nu.



Kanonbra concealer! (Bild lånad från www.sephora.com)

Efter ca fyra timmars sömn tågade jag imorse iväg till gymmet och spinningcykeln. Den här gången var ipoden laddad och jag körde ett betydligt hårdare pass än förra veckan. Blev ju lite hattigt när jag inte hade förberedd någon låtlista, men till nästa gång ska det bli ordning på det hela. Tanken med att gå upp i bra tid idag var ju även att förbereda mig inför morgondagens pass med PT:n, hade jag tagit sovmorgon idag hade jag aldrig pallat gå upp 6.15 imorgon.

Normalt sett brukar morgonträning medföra mer energi till resten av dagen men idag var bland det värsta jag vart med om. Zombie-Anna gick på sina fyra lektioner och 1 tim, 15 min (x4) har aldrig känts så långa. G&L professorn fortsätter att blajja om ingenting, HRM-professorn är fortf helt fantastisk och förtjänar inte att man sitter och halvsover under lektionen, OB-professorn är bra men halvläskig ibland när hon kastar ut påståenden och frågor. Idag frågade hon mig vad folket säger om Kamprad och vad det säger om Ikeas företagskultur. Jag fattade ingenting först och skyller det på zombiestadiet. Men efter en kort sekund ramlade poletten ned som tur var. Snål-Ingvar! COM-läraren är skoj men innehållet i kursen börjar mer och mer likna ett skämt. Vi tittar på bilder på flaggor och symboler eller ska gissa vad brittiska ord betyder översatt till amerikanska... Idag frågade hon oss om man får ha vapen hur som helst i Sverige, varpå två sovande svenskor svarade "Ehhh vet inte" och "Det tror vi inte". Hahahaha... Vi VET att man inte får ha det.

Den där filmen vi såg om marinkåren visade ju sig inte var något annat än en ren rekryteringsfilm. Otippat... Man vågar inte öppna käften där inne och säga något om deras högt värderade militär kan jag lova. En av fransmännen gjorde det men blev mer eller mindre nedröstad av professorn. Han höll inte med honom alls och vi skulle diskutera det i klassen men professorn gav han ca fem min, varför han sa att han hellre ville ta det nästa lektion när vi hade mer tid på oss. Det var idag. Tror ni han fick öppna munnen eller..?

Nej, nu är kl. 21 och jag tänker gå och lägga mig.

Ps. Varför smakar low-cal "smoothie" mer sött än vanlig?

Stora tjejen nu hahaha! Men gammal och vis kände du dig väl redan på den festivalen vi var på på bilden ovan... Kan du tänka dig nu att de vi tyckte var bebisar där borta umgås jag med som ingenting här nu ;) Hur var det nu, blev vi lockade till festivalen p.g.a. den där pusselbiten du håller i haha?

Hoppas du får en underbar födelsedag nu! Puss och kram på dig

Som många av er redan vet var det ikväll final i den amerikanska fotbollsligan (Hmm, det lät mkt märkligt på svenska...?)NFL - Superbowl! Jag missar ju roliga högtider som Thanksgiving och Halloween under min tid här så det var ju kul att få uppleva detta iaf! Visst det är ingen högtid, men man kan nästan beskriva det som en sådan. För er som inte såg det kan jag tyvärr inte lämna så många kommentarer kring just matchen men Madonna stod för halvleksunderhållningen vilket stundtals kändes något pinsamt och lamt, men Madonna är ju alltid Madonna. Ärligt talat vet jag inte ens vem som vann, ehhh... Så intresserad var visst jag. Tydligen är många mer intresserade av reklampauserna då de brukar vara riktigt påkostade under just Superbowl med tanke på hur många som tittar. Mötley Crue var med i en reklam, den var nog den enda jag tyckte var något speciellt med. Jag läste i min klasskompis FB att de käkar pizza i Chicago den här dagen men här nere är det Chicken Wings som gäller. Det finns säkert folk som äter pizza med men det jag har hört folk prata mest om är just vingarna.

Vi fick iaf chansen att uppleva detta på ett riktigt amerikanskt vis genom en husfest med massa massa amerikaner. Huset hade nog sett sina bättre dagar och den genomgående heltäckningsmattan är ju ingen höjdare alltså och vi fick även uppleva hur man besöker toaletten här borta - Är man på toa stänger man dörren utan lås på, är man inte på toa låter man helt enkelt dörren stå öppen. Vi var livrädda och gick på toa två och två varav den ena fick håll vakt utanför haha. Det där hade ju aldrig funkat hemma, folk rycker ju upp dörren om den inte är låst.

Efteråt åkte vi till, ja jag skäms verkligen över att säga vart vi åkte men... Cook-Out. Jag fattar inte vad som har flugit i oss. Punkt.

Sen åkte vi hem till vår amerikan och käkade medan vi började titta på Huligans. Vissa av oss (läs Anna) var väl mer intresserade av att titta på Jax från Sons of Anarchy än själva filmen dock haha men ändå.

Jag lyckades nästan avsluta den första av tre delar i min läxa i HRM idag också. Det var ju på tiden, nu är det bara en vecka kvar innan den ska in.



Tog inga bilder idag av rädsla för att bli utkastad ur huset, detta är en av de suddiga bilderna från gårdagens party. Jag är helt klart blekansiktet i vår suite haha!

Den här veckan har det vart homecoming på skolan. Ett uttryck jag har hört talas om många ggr förr men aldrig vetat vad det betydde. Jag får nog erkänna att jag fortf inte är helt hundra på detta men det handlar typ om att man välkomnar alla före detta studenter och personal tillbaka till skolan och firar på ett eller annat sätt. Skolan har haft lite olika sport och kultur events under veckan och igår var då den stora paraden. Haha, nja så stor var den inte men det var iaf en parad! Därefter var det basket, som vi visserligen missade, men de vann iaf hörde jag. Någonstans där korades även homecoming queen och king.



Starten på paraden!



Cheerleader truppen!



Klapp och skratt!



Yeaj!



Sammy! Skolans maskot :)

Ikväll var tanken att vi i suiten skulle ha gått ut. Vi började lite smått här hemma och gick sedan vidare till en husfest off campus med massa internationella studenter. Golf-svenskan var där, spanjackerna i en av mina klasser var där, fransosen likaså och en mängd andra. (Jag är numera bästis med spanjackerna ifall ni undrar. Gammalt groll verkar vara glömt) Helt plötsligt kändes utgång inte särskilt lockande längre och jag rymde från festen tillsammans med en av amerikanerna och mexan i vår suite. Amerikanskans kompis kom och hämtade oss och körde oss till Cook-out. Jag vet, detta måste sluta snarast.

Huset vi var vid låg i ett område som var väldigt New England stil. När vi gick dit knallade vi förbi en polisbil som lite smidigt stod parkead i ett gatuhörn. På väg hem körde vi förbi två polisbilar. Detta är helt klart något som är precis som på film! Vad fasen, har de inget bättre för sig??

Alex kommentar på vägen dit: "Act normal."
Eh ja, försöka kan man ju men med tanke på det man har sett på Cops känns det som att det inte spelar någon roll hur man beter sig. Är polisen ute efter en så är de.

Jag har hört massa historier om hur de stormar husfester här och senast i torsdag var tjejerna i min suite med om en sådan stormning, men då ute på en krog. Kalabalik utan dess like.

Hjälp. Jag gjorde nog rätt i som åkte hem.

God natt på er.

Ps. Jag tog bilder men min kamera (Agusts kamera) suger röv och alla bilder är sjukt suddiga och inte ens lönt att lägga upp.

Träningsvärk brukar för min del vara värst andra dagen efter passet och idag har mina suitemates gjort det bästa de kan för att stötta mig under mina steg till matsalen.



Thank God för trappräcken.



Thank God för att vi bor på andra våningen och inte tredje.



Här höll det på att gå illa.



Men med hjälp av hejarop tog jag mig i kragen...



... och kom upp!

Nu tänker jag stanna här uppe resten av dagen.

Idag slog jag på stort med pannkakor, pizza och kakor. Precis som jag inte brukar äta det här borta... Haha.



Här kan man även se mina svarta ringar under ögonen.

Jag gick upp kl. 11 idag. Skulle aldrig hända hemma. Vaknade iofs kl. 9 men kom på att va fasen, ingen annan är ju vaken ändå varpå jag somnade om.

Jag är så ledsen över att inte vara hemma och fira dagen med dig men jag hoppas att mina föräldrar och din släkt gör det åt mig. Vi får fira dig i NYC om fem veckor ist!

Åh fy vilken supertönt jag känner mig som postar såna här inlägg, men då får jag väl vara en.

Älskar dig! Puss

Träningsvärken kom som ett brev med posten och jag känner att det är på väg att bli ännu värre till morgondagen... Jag går som en gammal tant och har som jag trodde vissa problem att sätta mig ner och ta mig upp från toan och andra stolar. Jag har även blåmärken på benen.



Snälla toalettstol, höj dig.

Idag har varit en mindre produktiv dag utan plugg med besök på Walmart med en av amerikanskorna i suiten. Vi försökte även hitta ABC-affären (spritaffären) och hamnade tydligen helt fel och vilse så vi fick ge upp och åka hem igen. Men jag fick iaf se en trailerpark.

Ikväll har jag vart och bowlat med min host family som har kommit hem från sin semester i Mexiko nu. Lika trevligt att umgås med dem denna gången med. Vi stannade även på Cook-out på hemvägen och köpter varsin shake. Fresh Bananas blev det den här gången! De ska snart flytta till ett annat hus i Carolina beach, ska bli kul att få se sen. De planerar att jag ska sova hos dem en helg och grilla, bada m.m. Jätteskoj!

Resten av kvällen har spenderats hemma i suiten med tjejerna. Vi har kollat på foton och film - Mean Girls.



Jag, Alex, Val & Edith

God natt på er!

Igår kväll åkte jag, Madde och en av amerikanerna till Flaming Amy's Bowl och käkade middag. Jag inser just i detta nu att jag missade att ta foton, men det blir säkerligen fler ggr till det stället. Stället såg nästa lite ut som något ur Flintstones och gick ut på att man tog en skål och plockade i de grönsaker och kött man ville ha. Sedan lämnade man det till en av (de snygga tatuerade och piercade haha) kockarna som stekte det framför en ihop med den såsen och nudlar eller ris som man valde. Självklart var det all-you-can-eat så vi gick två ggr var. Supergott!

När vi kom tillbaka hängde jag på tjejerna här till Hawks och utnyttjade min unlimited plan genom att köpa en smoothie också. Sjukt onödigt. Smoothie? Nej, nån sockersörja. Jag har verkligen hamnat i fällan igen. Trodde inte alls på de som varit här borta förut som sa att det inte går att undvika att lägga på sig, men börjar sakta förstå sanningen i det... Jag har nu även svarta ringar under ögonen p.g.a. den dåliga sömnkvalitéen, buuu :( Och jag blir inte mindre stressad av att tänka på att kroppen blir ännu mer stressad av att jag inte sover bra och då gärna lägger på sig lite p.g.a. det. Well well, så länge jag iaf kör hårt med träningen får jag väl finna mig i detta och tänka att det blir bättre om några månader haha.

Igår gjorde jag även likadant som i tisdags och "gjorde läxan" d.v.s. satt framför datorn i sex timmar och lyckades få ihop svaret på en fråga. Bra jobbat Anna! Amerikanerna säger att jag måste lära mig att procrastinate - skjuta fram allting till sista sekunden, och kanske är det just det jag håller på med...

Strax ska jag och några i suiten iväg till Walmart och köpa lite småsaker plus vin tills morgondagen då vi tänkte festa till det lite här hemma :)



Bild från spelningarna på Brikhouse!

Pigg som en lärka studsade jag upp sängen imorse kl. 06.15 för min första PT-timme nånsin! Jag har nog lyckats sova lite bättre inatt faktiskt så ja Lina, det där med träning och sömn det hör ju ihop :) Hoppas det blir ännu bättre inatt efter denna tidiga morgonen.

Hemma har jag aldrig delat upp styrketräningen i över- och underkroppen, utan ist kört ett helkroppspass på ca 60 min, vilket betyder att jag egentligen aldrig tar ut någon muskelgrupp ordentligt. Min PT delar nu upp det i två pass så på tisdagar ska vi köra överkropp och på torsdagar underkropp. Låter som en bra deal för mig då jag brukar känna av benen värre än just överkroppen och då har jag ju hela helgen på mig att vila till nästa pass.

Idag körde vi alltså underkroppen och jag kan säga som så att NU KAN JAG KNAPPT GÅ. Jag vill inte veta hur det kommer att kännas imorgon. Tack Mr PT, du gjorde helt klart ditt jobb! Åh nej, jag mindes precis att toaletten är mkt lägre här än hemma, jag kommer ju inte komma upp från den när jag sätter mig haha...

Efter styrkan körde vi även nån typ av intervallstyrkekondis? 20 sek skidhopp, 20 sek boxhopp, 20 sek knäböj mot vägg följt av vila 30 sek x 3. Eller jag pallade bara 2 set idag, därefter ramlade jag ihop i en hög och dog. Typ.

Efter passet stretchade jag säkert i 20 min, hoppas det hjälper lite iaf. Sen blev det frulle på Wag by myself igen. Gjorde misstaget att blanda keson med yoghurt som smakade som glass, det kommer inte att hända igen.

Nu väntar plugg resten av dagen!

I förmiddags var jag på gymmet kl. 8.30, woho... Denna gången fanns det en spincykel ledig och till min förtjusning fanns det en skärm framför cykeln som man kunde välja program på eller köra sitt eget. Då jag hade glömt att ladda min ipod valde jag ett av de förprogrammerade programmen och trampade på till radion ist. Jag valde ett intervallpass på nivå 3, man behöver ju inte ta ut sig det första man gör ;) Tyvärr visade sig det passet vara ganska tråkigt och det bestod i 40 min av sittande cykling pendlande mellan lättare motstånd/ökad takt och tuffare motstånd/lägre takt. På skärmen visades en man men eftersom jag inte ens hade hörlurarna med mig hörde jag inte vad han sa, men det var säkert inte mkt mer än den text som kom upp på skärmen.

Efter gymmet käkade jag frukost ensam i Wag, vilket inte var hälften så obekvämt som jag hade tänkt mig. Det var nästan flera som satt ensamma än i grupp vid den tiden, så det var lugnt. Tanken var att Edith skulle ha gjort mig sällskap, hon bad mig dagen före att skicka ett sms när jag var klar på gymmet vilket jag gjorde. Men eftersom jag inte fick något svar åt jag själv ist och kl. 13.30 fick jag ett sms av henne där hon skrev att hon precis hade vaknat haha... Jag fattar inte hur länge folk kan sova alltså!

Idag fick jag även tillbaka mitt quiz, jag fick 8/11 points. Fan. Jag hade verkligen missuppfattatd det där med att vissa frågor krävde flera svar. Jag stör ihjäl mig på detta eftersom jag egentligen kunde de andra frågorna också, men hade kryssat i fler än det rätta svaret. De svaren var egentligen inte fel men inte lika rätt haha... Nu vet jag iaf till nästa gång att det bara är ETT enda rätt svar.

Nu har jag även gjort min första klädbeställning på nätet här borta ;) www.hollisterco.com Jag beställde två linnen på rea, gick på ca 200 sammanlagt tror jag. De andra två jag beställde med gick nog loss lite mer än jag gjorde.

Imorgon är det dags för min första PT-timme, wiiie!

För att ge er en bild av hur amerikaner är ger jag er här tre exempel på situationer jag hittills har varit med om:

1. Min andra dag här var jag tvungen att ta en stelkramps booster, eftersom det var mer än 10 år sedan jag senast tog denna. När jag var på Studenthälsan pratade först sjuksköterskan massa med mig och när hon fick veta att jag kom från Sverige sa hon att hon har en kollega som har en dotter som har bott i Sverige och att denna kollegan älskar Sverige. Efter jag hade tagit sprutan var jag tvungen att sitta ner i ett väntrum i ca 20 min, därefter fick jag lämna studenthälsan. Jag fattade inte riktigt varför, skulle jag få eventuella biverkningar eller vad? När jag sitter där och "vilar" kommer det fram en okänd kvinna till mig som visade sig vara den här kollegan till ssk som älskade Sverige. Hon berättade om sina upplevelser av Sverige och att hon hoppades på att dottern en dag flyttar tillbaka dit. Nu bodde hon visst i Frankrike tillsammans med sin svenska man. När hon hade tjötat färdigt kommer ssk tillbaka och sätter sig ner och pratar hon med haha. Hon ville bekräfta allt bra hon hört om Sverige såsom betald föräldraledighet och sjukförsäkring o.s.v. De där 20 min gick ganska snabbt...

2. Den gången jag fick följa med Tove och Edith med deras host family till gallerian satt jag och väntade på att vi alla skulle mötas igen. Jag hade min höstjacka och en av de turkiska sjalarna på mig och helt plötsligt stannar en man upp när han går förbi och ger mig komplimanger för just sjalen. Haha...

3. Igår fm när jag var i gymmet och hängde in min jacka i ett skåp i omklädningsrummet börjar en yngre kvinnlig professor prata med mig bara sådär. Hon hade vart och joggat på stranden och berättade hur hårt det var och att det är skönt att träna före undervisningen typ. När jag sedan nämnde att jag kom från Sverige började hon prata massa om Europa och norrsken och att hennes pappa hade jobbat för militären när hon var liten så de hade rest mkt i Europa men hon hade inte varit i just Sverige ännu. Hon var fortf kvar i omklädningsrummet är jag kom tillbaka efter min joggingrunda och fortsatte att prata även då...

Det kanske bara är jag, men jag är iaf inte van vid att folk beter sig såhär hemma i trygga Sverige. Tänk om vi också kunde vara lika öppna och trevliga mot helt okända människor!

Imorse ställde jag klockan på 08.30 och knallade iväg till gymmet för bara andra gången under hela min vistelse här. Jag somnade inte förrän runt 02 inatt igen, men var trots det inte särskilt trött idag. Planen var att köra ett eget spinningpass då de har tre stycken spincyklar i gymmet men inga ordentliga spinningpass i grupp. Det var tyvärr fler än jag som hade hittat dit imorse (eh förmiddags) och jag fick ta en löptur runt banan på övervåningen ist. Det här med löpbanan är en häftig idé tycker jag. Gymmet och "gympasalarna" eller basketplanerna är på första våningen och en trappa går det en löpbana med där man har full syn ner på gympa- och basketplanerna. Lite svårt att beskriva, jag får se till att fota en dag. 9 varv runt är 1 mile/1.6 km och jag fixade 18 varv jogging och 5 varv gång innan jag gav upp. 3,2 km jogg med andra ord. Känns inte skitbra men med tanke på hur träningen har sett ut den sista tiden och min förbannade hosta får jag nog ändå känna mig nöjd. Hostan verkar nästan ha försvunnit nu iaf, äntligen. Peppar peppar!

Efter gymmet gick jag till Wag och mötte upp Madde för frulle som bestod av äggröra och lite bacon, keso med ananas och melon. Bra att de har keso till frukost, men den smakade inte som hemma direkt haha... Säkerligen low-fat med tillsatt socker ist. Som vanligt. Detta var första gången jag åt frukost inne i Wag och jag ska nu försöka skaffa någorlunda rutiner kring detta nu och förhoppningsvis får jag snart ordning på sömnen med.

Imorrn ställer jag kl. på 08 och hoppas på en ledig cykel före veckans sista lektioner startar kl. 11.

God morgon på er och God natt till mig!

Ikväll var ett gäng på 13 pers av oss iväg på en thai/indonesisk restaurang för att fira en av sydkoreanernas födelsedag. Den här restaurangen är väldigt poppis här i Wilmington och jag vet inte hur många lovord jag har hört om den. Att vi hade bokat bord, kom tjugo min sent och ändå fick vänta på vårt bord en TISDAG säger kanske en del. Det var iaf ett riktigt trevligt ställe och god mat absolut får jag säga, jag som inte är det största fanet av asiatisk mat (förutom sushi). Före maten fick vi in en liten appetizer som bestod av olika sorters kål och grönsaker typ.



Appetizern! Supergott.

Jag valde sedan en kycklingrätt som heter Yum Yum Chicken. Kyckling med lycheebär, ananas, lök, cashew och paprika i en mellanstark currysås. Som vanligt fick man inte i sig all mat och doggybagen var ett faktum.



Yum Yum Chicken!




Födelsedagsbarnet! Hon är så himla söt och gullig den här tjejen så ni anar inte!