För att ge er en bild av hur amerikaner är ger jag er här tre exempel på situationer jag hittills har varit med om:

1. Min andra dag här var jag tvungen att ta en stelkramps booster, eftersom det var mer än 10 år sedan jag senast tog denna. När jag var på Studenthälsan pratade först sjuksköterskan massa med mig och när hon fick veta att jag kom från Sverige sa hon att hon har en kollega som har en dotter som har bott i Sverige och att denna kollegan älskar Sverige. Efter jag hade tagit sprutan var jag tvungen att sitta ner i ett väntrum i ca 20 min, därefter fick jag lämna studenthälsan. Jag fattade inte riktigt varför, skulle jag få eventuella biverkningar eller vad? När jag sitter där och "vilar" kommer det fram en okänd kvinna till mig som visade sig vara den här kollegan till ssk som älskade Sverige. Hon berättade om sina upplevelser av Sverige och att hon hoppades på att dottern en dag flyttar tillbaka dit. Nu bodde hon visst i Frankrike tillsammans med sin svenska man. När hon hade tjötat färdigt kommer ssk tillbaka och sätter sig ner och pratar hon med haha. Hon ville bekräfta allt bra hon hört om Sverige såsom betald föräldraledighet och sjukförsäkring o.s.v. De där 20 min gick ganska snabbt...

2. Den gången jag fick följa med Tove och Edith med deras host family till gallerian satt jag och väntade på att vi alla skulle mötas igen. Jag hade min höstjacka och en av de turkiska sjalarna på mig och helt plötsligt stannar en man upp när han går förbi och ger mig komplimanger för just sjalen. Haha...

3. Igår fm när jag var i gymmet och hängde in min jacka i ett skåp i omklädningsrummet börjar en yngre kvinnlig professor prata med mig bara sådär. Hon hade vart och joggat på stranden och berättade hur hårt det var och att det är skönt att träna före undervisningen typ. När jag sedan nämnde att jag kom från Sverige började hon prata massa om Europa och norrsken och att hennes pappa hade jobbat för militären när hon var liten så de hade rest mkt i Europa men hon hade inte varit i just Sverige ännu. Hon var fortf kvar i omklädningsrummet är jag kom tillbaka efter min joggingrunda och fortsatte att prata även då...

Det kanske bara är jag, men jag är iaf inte van vid att folk beter sig såhär hemma i trygga Sverige. Tänk om vi också kunde vara lika öppna och trevliga mot helt okända människor!