Då var det snart dags. På riktigt denna gången. Jag vet inte hur många ggr jag har tittat på min biljett och bett de andra göra likaså, för att försäkra mig om att det verkligen är nu ikväll jag ska åka. Man får ju ändå vara tacksam över att flyget gick imorse och jag trodde att det var på kvällen... Nu har jag ju iaf inte missat flyget, bara missförstått tiden rejält. Kan fortf inte fatta hur rörig min hjärna är, men detta lär jag inte göra om. Det var ju kul att säga hejdå till alla inatt och sen behöva göra det en gång till idag... NOT.

Så, vad händer då nu? FLORIDA! Tre nätter i Orlando, fyra nätter i West Palm Beach, fyra nätter i Key West och fem nätter i Miami Beach. Större delen av resegänget är redan på plats, Mickan & Petra har varit där sen lördagnatt och brorsan ankom igår kväll. Jocke får vi vänta ett par dagar till innan vi får se! Och förhoppningsvis behöver de inte vänta ännu mer på mig... Erhm...

Jag ska försöka att uppdatera lite under de kommande veckorna, men kanske inte varje dag. Det kommer nog komma ett par inlägg om tiden här lite senare också, kanske när jag är hemma. Har inte riktigt haft tid att knåpa ihop det den senaste tiden. Men jag vill ändå tacka er som har följt mitt äventyr redan nu, TACK! Hoppas ni har haft lika kul som jag har haft (med undantag för världens längsta sjukdomsperiod i början haha.)


Jag älskar att resa men avskyr själva resandet! Fattar inte hur jag ska kunna släpa med mig allt...

Bye for now!

Ikväll tog vi en tur med min värdfamiljs nya båt, mysigt!


Vi såg mängder med delfiner!

Jag är helt sanslöst trött, misstänker att det är skolpressen som släppt. Därför säger jag nu kl.21.30 godnatt!

Konversation i torsdag:

Jag: Idag är det bara fyra veckor kvar tills jag kommer hem!
Agust: Va? Fyra veckor bara, då måste jag ju börja städa.

Det verkar lovande... Särskilt med tanke på att vår lägenhet bara är 60 kvadrat!


Fyra veckor minus nästan tre dagar är det t.o.m. nu! Alltså snarare 3,5 veckor!

Hemma igen efter en helt underbar helg! Min väderapp lurades lite och vi hade strålande solsken och skön värme hela tiden. Well, inte när solen gick ner men vi överlevde natten utan problem, förutom Tove som delade tält med Val som i vanlig ordning satte sig upp i sömnen och pratade hetsig spanska. Tove, eller Toby som vi numera kallar henne då amerikanerna har svårt att förstå vad hon heter, blev nog lite traumatiserad där.

Paddlingen ut till ön skulle ta ca 45 min men tog 3 timmar. Lite lätt motvind och vissa teknikproblem bidrog delvis till detta men den största orsaken var även denna helgen kartläsarsvårigheter. Och då var det inte ens vårt gäng som läste kartan. Eter bara en kort stunds paddling höll det även på att gå illa då jag sträckte mig ut mot någon annans kajak och välte halva min så halva jag och den var i vattnet. Oops. Lite utpump av vatten och jag var sedan på banan igen men Madde hade senare inte samma tur och plumsade ordentligt så sovsäck och det mesta var dyngsurt.

Skrattar bäst som skrattar sist. Blöt efter min incident blev jag akut kissenödig och andra likaså. Vi trodde att vi var nära land men insåg då att vi paddlat fel (igen) och jag kände paniken komma krypande. Andra löste det på sina sätt (japp det var en man) men jag hade inte så mkt till val än att paddla på för kung och fosterland och lita på instruktörerna som påstod att vi inte hade långt kvar. Edith's tips om att inte tänka på vatten var kanske inte det bästa och jag kunde till slut inte tänka på annat än hur ont det gjorde och hur mkt jag ville hoppa ur kajaken och lipa. Sjukt typiskt då jag väldigt sällan är den som behöver gå akut och även hade besökt toan innan avresa, men jag hade då inte heller räknat med att det skulle ta 3 timmar. Man kan säga som så att jag var snabbast upp på land och kutade iväg haha.

Vi satte sedan upp tälten och solade ett par timmar på den mysiga och långa stranden som på många sätt liknade älskade Skrea Strand. Därefter tog vi en promme bort till en ranger station där det fanns toaletter, duschar och utsiktstorn. Middagen skulle tillagas i stormkök á la America och från början fick vi inte till det och trodde att vi skulle få äta varandra ist. Men ack den som ger sig, köken åkte på och den mumsiga måltiden bestående av ris/bönblandning, haricot verts konserver och majskonserver var ett faktum. Synd bara att vi var 11 pers och hade fyra stormkök. Det blev till att äta omlott.

Mörkret kom och med det alla ljud inklusive de djur som naturligt lever på ön och ett par andra oidentifierbara. Vi lekte en rolig lek i kolmörkret som gick ut på att blunda och bli tilldelad ett djur varpå man skulle låta som det djuret och finna sin partner med hjälp av bara ljudet. Inte helt smidigt - Hur låter en giraff liksom? Kul hade vi iaf!

När det blev läggdags knallade alla utan Madde och jag iväg till ranger station. Vi valde den enkla utvägen (busken) och gick och lade oss. Efter en liten stund hörde jag läskiga ljud men sade inget till Madde av rädsla för att hon skulle freaka ut. (Det var hennes första riktiga campingnatt). Efter ytterligare en stund säger Madde att hon hör konstiga ljud. Behöver jag säga att mina öronproppar åkte in ganska omgående där? Det kändes som en evighet innan de andra kom tillbaka och jag trodde för ett ögonblick att en tvättbjörn skulle krypa in i tältet. Japp, tvättbjörn, räv och hjort kunde man skåda på ön.

Vi somnade men sov nog allihopa ganska dåligt. Jag vaknade till en gång och trodde jag hade ett djur eller något i ansiktet. Jag slet bort det och "kastade" in det i hörnet i tältet och när det blev ljust vågade jag knappt titta i hörnet. Men där fanns inget, kanske inbillade jag mig - Jag menar, hur många ggr har jag inte vaknat upp i panik och hallucinerat om spindlar i fejjan eller andra djur på täcket och slängt ner det på golvet? Men dagen efter hittade Madde en vräkig skalbagge inne hos oss... Jag drömde öven om tsunamis. Det är ju det första man vill drömma om när man campar 30 meter från havets strand.

Halv sju pallade jag inte mer utan gick upp och promenerade lite längs stranden och njöt av soluppgången samt lugnet. Underbart! Kl. 8 begav jag mig sedan tillbaka till campet för att väcka de andra med skönsång och slamrande kastrullock. Vissa är ju svårväckta! Det var ett X antal djurspår runt om i hela campet med... Förmodligen mest fåglar och krabbor som hade grävt stora hål. Nu vet vi ju iofs inte hur tvättbjörnarnas spår ser ut men vi vill tro att det var mest de andra djuren. Är inte tvättbjörnar farliga? Eller tänker jag på skunkar?

Frullen tog ännu längre tid än middagen att tillaga och mitt tips till de som anordnar utflykter som dessa är att ta med smidiga saker typ mackor som alla kan äta ihop och där den första inte behöver äta två timmar före den sista.

Jag hade inte tänkt träna något mer den här veckan men då jag ändå behövde besöka toaletterna tog jag en joggingtur upp dit och intervallade på vägen ner, får se hur benhinnorna känns imorgon. Därefter blev det ytterligare nån timmes solning och sedan paddling tillbaka. Vi hade hoppats på högt tidvatten och medvind men fick motsatsen. Hela första halvtimmen-timmen var det bara att plumsa i och dra kajaken framåt. Jag trodde inte att jag kunde bli mer förbannad på kajakjävlen än jag hade blivit föregående dag men just nu vill jag ALDRIG MER SE EN KAJAK! Vad jag än gjorde så svängde den hela tiden in mot land. Merparten av min paddling gick åt till att styra mot motsatt håll utan att ta ordentliga paddeltag. Jag kom verkligen ingenstans. Halvvägs hemåt nådde jag iaf Tove som hade liknande problem och vår teori är att det var för att våra kajaker var tyngre än vissa andras. Vi bar nämligen tälten i våra. När jag var beredd att ge upp och bara låta strömmen ta mig vart fan den ville räddar Tove min dag genom att erbjuda chips. Där satt hon minsann och mumsade i sin kajak!

En kort sträcka gick det bättre MEN där kom den igen, strömmen. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var inte bara ström, det var även vind. Det var full storm. Jag trodde vi alla skulle välta och de som hade varit sjukt långt framför oss var helt plötsligt bakom oss och inne vid land och kom inte ut igen. Vi kämpade och kämpade men det var precis som en av de där mardrömmarna där man springer och springer men aldrig kommer någonstans. Till slut hoppade jag i och drog båtfan in till bryggan. De andra lyckades ta sig i land till slut med och nu är nog alla totalt slut i både skalle och kropp. Puh!

Som sagt, en sjukt bra helg med mycket skratt och sol! Jag lämnade både mobil, klocka (upptäckte dock klocka på kameran imorse) och ipod hemma och det borde man ju försöka göra flera ggr, inget stirr! Jag önskar verkligen att vi hade gjort mer sånt här under terminen men vädret var ju inte direkt såpass vänligt de första 2,5 månaderna. Kanske hinner vi med något mer innan terminen är över? Kan även avslöja att jag upptäckte att jag har haft en inställning på kameran som heter lysrör 3 nu under tre månader. LYSRÖR 3? Som om inte bara lysrör får en att vilja springa all världens väg för att komma undan fotot, nej då kan man minsann välja både lysrör 1, lysrör 2 och lysrör 3? Inte konstigt mina bilder är så fula. Ja, jag vet att jag borde ha kollat inställningarna för tre månader sedan men av någon anledning så gjorde jag inte det...


På g!


Jag skulle precis skriva att jag älskar mina nya shorts - Det var före jag upptäckte kameltån.


Just det! Glömde skriva att Edith plumsade först av alla innan hon ens hunnit sätta sig i kajaken.


Såhär glad var jag absolut inte två timmar senare.


Plums Madde!


Såhär sätter man INTE ner tältpinnarna. Då blåser tältduken iväg ett par timmar senare ;) Eller hur, Tove?


De där två alltså. Som två små syskon, aldrig en lugn stund!


Mmmm bönor, ris och burkmat!


Djurspår så långt ögat kan nå!


Pelikaner såg vi en och annan!


Skumt (hihihahahhoho)


Soluppgången!


Jättestor snäcka som fick mig att tänka tillbaka på den snäckan som pappa och morbror hittade och gav till mig i Spanien för 20 år sedan. Jag glömde den på stranden och grät floder när de inte hittade den trots att de gick tillbaka och letade. Är det konstigt att minnas saker från när man var 6 år? Jag minns allt detta väldigt väl.


WOHO!!! Där hittade Anna inställningarna och fick tillbaka sin hårfärg.


Söta Madde precis uppvaknad i vårt tält efter "Go morron, go morron" sång och påhoppande! (Sekunder senare väcker hon de andra i campet då hon hittar skalbaggen och gallskriker.)


Såhär går det inte till när man paddlar kajak men har man otur med tidvattnet så...


Det ser lugnt ut men det var allt annat än lugnt! Haha jag skrattar åt eländet nu men ser ni bryggan där borta? Jag vet inte hur länge jag såg den och längtade efter den men aldrig nådde den haha!

Nej men om man skulle ta och hoppa in i duschen. Jag luktar allt annat än hallonbuske just nu. Har även hört rykten om Cook-out ;)

Idag hade vi ett litet möte inför vår kajaktur till helgen. Förutom jag, Val, Edith, Rob, Tove & Madde så är det även två andra amerikaner som ska med samt ledarna som är tre stycken. Vi ger oss av kl. 08 på lördag och är tillbaka igen dagen efter runt 15.30-17. Området där vi ska kajaka i heter Hammocks Beach State Park och ligger i North Carolina men en liten bilresa härifrån. Vi ska kajaka ut till Bear Island där vi ska tillbringa natten i tvåmannatält. Vi hade förberett oss på att gräva gropar som toaletter men det verkar som att vi inte behöver göra det om det inte blir riktigt akut. Det ska finnas mindre anläggningar på ön med toaletter osv, men det är tydligen inte precis där vi ska campa. Jag som inte har en ryggsäck funderar nu på hur jag ska få med mig min grejer. Men det är la bara att släpa med min carry-on väska ;)? Njae, det får nog bli en plastpåse, det enda jag behöver förutom bikini och shorts som jag kommer åka i är väl lite varmare sovkläder och en handduk. Det löser sig. Jag kan ju säga att bikini låter sådär lockande när det idag har varit svinkallt, men det ändrar sig förhoppningsvis!


(Bild lånad från http://www.shorewoodrealestate.net/hammocks_beach.htm)
Här är Bear Island som vi ska campa på!

Jag är riktigt taggad och det ska bli sjukt kul!

... tills jag befinner mig på svensk mark igen! Jag njuter av den sista tiden men får nog erkänna att jag längtar en hel del till denna dag.



Hem ljuva hem!

Påsken har då alltså spenderats på ett icke-traditionellt vis utan vare sig ägg, godis (kanske inte helt sant) eller fjädrar men den var minst lika bra för det. Vi hyrde bil och jag hyrde in mig själv som förare av ännu en Dodge. Vi hann köra fem minuter innan vi åkte fel och då hade vi inte ens kommit ut ur Wilmy. Detta var bara början på ett x antal km och bensinpengars felkörning. Tips! När du ändå hyr en bil med hela försäkringspaketet, hyr då även en GPS. Vårt första stopp var Myrtle Beach, där vi stannade för en brunch och en timme på stranden.


Brunch


Timme på stranden

Vi tog oss sedan vidare neråt mot South Carolina och hann passera ett stort antal gigantiska temaminigolfparker. Det verkade vara lite av Myrtle Beach's grej. Vi passerade även en skolbuss som stannade på landsvägen/motorvägen (svårt att skilja på det där ibland här) och sträckte ut en stoppskylt ur förarsidan. Ja, vi bokstavligt talat passerade den. Helt plötsligt var vi ensamma på vägen eftersom hela entouraget bakom oss faktiskt stannade bakom stoppskylten. Tips! Om du ska göra en roadtrip i USA, ta då först reda på trafikreglerna. Jag var mkt tacksam över att det inte fanns en polisbil i närheten. När vi nådde Charleston i SC dröjde det ytterligare en timme innan vi hittade hotellet. Men vi hittade iaf det till slut och tryckte ihop de två sängarna till en megasäng som rymde fem tjejer.


De här tre nätterna har verkligen varit en upplevelse utöver det vanliga och vi har skrattat gott åt vissa som pratar i sömnen, "äter" i sömnen, låter konstigt i sömnen m.m. Jag har stått för ljuden och det vet ju alla som har sovit i samma rum som mig att det kommer man inte undan, men det var inte jag som stod för pratet den här gången, det skötte en av de andra svenskorna och mexarn så bra så själva!


Efter middagen i Charleston kväll 1 dök det upp ett åskväder helt plötsligt. Vi försökte springa igenom det och hamnade till slut på ett mexhak med grymt goda frozen margaritas som inte smakade tequila alls men desto mer sour mix. Det gör fortfarande ont i mina tänder.


Morgonen efter åkte vi till en sjukt stor ek - Angel Oak. Den ska vara ca 400 år gammal och det går verkligen inte att se på bilderna hur stort det är. Det måste upplevas och vi upplevde ordentligt med ca 300 foton haha.


Vi upptäckte att jag gjorde mig bra som spöke...


...

Därefter åkte vi vidare till en stor trädgård/plantage - Magnolia Garden. Kanske inte riktigt säsong just nu och det var endast 10 grader denna dag men det var grymt vackert. Det finns även ett stort träsk i anslutning till trädgården men den hoppade vi.


Stackars Rob som var den sjunde resenären fick tillbringa merparten av resan med att fota oss tjejer. Rob är Ediths pojkvän som är på besök från Australien under tre veckor!


Trollskog!


Kväll 2 mötte vi upp Maddes klasskompis hemifrån som är på utbyte just i Charleston. Det blev libanesiska tapas och en sangria. Helt klart något av det bästa jag ätit under denna terminen och förmodligen den bästa libanesmaten ever.


Dag 3 inleddes med ett besök i Hilton Head Island som jag knappt med ord kan beskriva hur det såg ut och tyvärr har jag inga bilder på vad jag nu ska försöka berätta. Det var som att befinna sig i en saga, träden och gräset och husen och allt såg bara inte verkligt ut. Vackert som tusan! Det kryllade av pelikaner nere vid den lilla båthamnen.


Två av de värre gottegrisarna på denna jord.


Enligt vår servitör från kvällen innan ska stranden i Hilton Head vara en av USA:s bästa. Jag ställer mig dock tveksam till detta uttalande. Men en härlig stund i solen fick vi iaf!


Vi for vidare till Savannah nere i Georgia och detta var helt klart höjdpunkten på resan. JAG ÄLSKADE SAVANNAH! Får ni chansen, åk dit! Jag kommer definitvt försöka åka tillbaka i framtiden. Även här kändes det helt overkligt och som att befinna sig i en enda stor kuliss. Bevarade gamla biografer och vackra viktorianska hus blandat med riktig kullersten och alla dessa fina ekar överallt med den spanska mossan hängande i. Det är även här de filmade delar av Forrest Gump och vi besökte självklart den lilla parken där han satt på bänken. Bänken befinner sig dock på ett museum nu.


Savannah är även känd som den mest hemsökta staden i USA och jag kan förstå varför. Kvällstid var det helt klart spöklikt att vandra omkring. Man kunde även ta olika spökturer men då vi kom dit ganska sent på lördagen och bara hade en kväll fick vi stå över det.


Middag i Savannah!


Den här synen var mycket häftigare i nattljus, men jag fick inte till någon bild i det.


Ser ni "TROLLEYN"? Vi tog en sådan och fick lite guidad historia på köpet istället för att bara vandra omkring. Här ser ni även flera ekar med mossan.


Vackert hus där någon hade blivit mördad. Hmm, av någon anledning känns det lite som att temat på den här resan var åt det mörka hållet.


Ännu ett vackert hus!

Summa av kardemumma är att det var en härlig resa där vi besökte tre olika delstater under fyra dagar och nu är man allt lite avundsjuk på de som pluggar neråt i den "riktiga" södern"! Jag har en del synpunkter på hur amerikanerna kör, men jag känner mig trygg i körningen även här borta och ser fram emot nästa roadtrip som nog blir Florida. All credd till tjejerna som agerade kartläsare utifrån printade skärmar på ipod och ipads!

Hoppas ni alla där hemma hade en bra påskhelg!

Ps. Jag inser att det lät som att jag drack drinkar hela tiden, men det handlade om en drink eller knappt det per kväll. Trots att det i detta landet är okej att dricka en hel del och köra på det skulle jag aldrig få för mig att göra så. Jag är ju en uptight svenne haha!

Kommande helg har vi påsklov! Fast jag är ju alltid "ledig" de dagarna iofs, men det känns alltid bra att säga att man har lov ;) Torsdag-Söndag åker vi då ett härligt gäng på sju personer till Charleston i South Carolina och Savannah i Georgia. Tre svennar, två aussies, en tysk och en mexare blir vi. Vi ska hyra bil och jag är den som ska köra den här gången också - hurra! Jag har i nuläget inte så mkt mer info om resan då Edith är den som har styrt med boende och bilhyrningen. Men enligt de flesta vi har pratat med är båda städerna riktiga pärlor med vackra hus och betydligt mer känsla av södern. Vi ska även köra lite lugnare på vägen ner och se lite av kusten och kanske stanna till någonstans.


Charleston, SC (Bild lånad från Wikipedia)


Savannah, GA (Bild lånad från wikipedia)

Med tanke på detta då fyra dagar försvinner samt helgen efter då vi ska på kajak-campingtur har jag nu under helgen försökt få undan lite skolarbete i extremt god tid. Så god tid som tre veckor. Idag har jag lyckats bli klar med nästan hela HRM-läxan, sen är det bara quizzet kvar med där. Innan vi åker på torsdag morgon hoppas jag även på att grupparbetet i COM ska ha kommit en god väg, men vi har egentligen inte ens börjat. Jag fattar inte varför vi måste ha tio källor där när vi inte ens ska lämna in något arbete... Mkt märkligt och tidskrävande. Det skjuter vi på lite till... Sen har jag ett litet paper att skriva i HRM, ett större paper i G&L, den där dagboken i OB att avsluta, ett quiz i OB och ytterligare tre grupparbeten i HRM kvar innan jag kan börja plugga för mina tre final exams som är den 2 och 4 maj. Sen är det över. Hur snabbt gick den här terminen egentligen?

Som ni redan har läst så gick ju min flygresa inte som jag hade hoppats på och stackars Agust fick vänta ett antal timmar på flygplatsen i Newark. När jag äntligen kom fram hittade jag inte min väska och Agust befann sig på en annan terminal men överraskade mig med att dyka upp vid mitt bagageband. Det kändes helt overkligt att se honom, nästan så jag inte kunde tro att han var där! Agust hittade min väska på ett annat bagageband och vi blev sedan upplockade av Jay som tog oss till huset i Union City - New Jersey där vi skulle spendera våra första sju dagar. Jay är gift med Maria, de är båda kanadensare som flyttade till USA för 10 år sedan för sitt dåvarande jobb som bestod i att filma och producera musikfilmer till ett antal stora och små artister och band. Sjukt häftigt! Numera pysslar de endast med lite småsaker och har fyra hus som de driver som b&bs på heltid. Vårt rum var supermysigt och bättre säng har jag nog aldrig sovit i, frulle ingick och vi fick låna deras dator och tv och fick massa bra tips och hjälp av dem båda. De bodde i ett av sina andra hus under tiden vi var där men tittade förbi en gång om dagen. Tre nätter sov vi helt ensamma i huset, de andra fyra nätterna hade vi sällskap först av en irländska och sedan av två tyskar och två schweizare.

Ska ni åka till NYC kan vi verkligen rekommendera att bo i något av deras hus, typ halva priset eller mer mot att bo runt Times Square, inga bed-bugs, rent, fräscht, mysigt, sjukt trevliga människor och bussen in till bussterminalen som är precis vid Times Square tar ca 10-15 min beroende på trafiken. Den går dessutom konstant, ca var 30 sekund (jag skojar inte). Området kändes visserligen mer som att vara i Sydamerika och såg lite småskumt ut på vissa håll, men de sa att det var väldigt säkert och vi såg inga konstigheter.

Något som jag fortfarande skrattar åt är när vi vaknade upp första natten av att Agusts alarm går igång och jag ställer följande fråga "Was that your alarm?" Jag var tydligen fortfarande programmerad på engelska. Men den programmeringen varade inte mkt längre än så för dagarna efter kunde man börja undra om jag ens kunde prata engelska... Som tur var tog det bara en dag innan jag var inne i det igen när jag kom tillbaka och det är en fantastisk skillnad på min engelska nu jämfört med januari, första månaden var ju hemsk!

Vi turistade mycket men inte till det extrema, promenerade massor, shoppade, åt god mat och drack öl (och mojitos... Hmm) och mest njöt av varandras sällskap. Vi hade ganska tur med vädret och hade väl ett par dagar i början som var ganska kalla då man frös i höstjackan, men sen kunde vi gå i kortärmat några dagar och vi hade bara lite regn en dag. Våren hade inte hunnit komma än vilket var lite synd, Central Park t.ex. var kanske ingen höjdare i sin gråa gestalt, men vi hade verkligen en toppen semester!

Det här pysslade vi med under våra 10 dagar:
- Tittade på Times Square
- Tittade på utsikten från Empire State Building kvällstid. Slapp dessutom de hemska köerna som vi har hört talas om genom att välja en lördag kväll då folk tydligen gjorde andra saker.
- Tittade inne i maffiga Grand Central Station. Wow, hur stort?!
- Köade och gick igenom säkerhetskontrollen för att få se 9/11 Memorial som invigdes på tionde årsdagen, alltså september förra året. Herregud säger jag bara. De bygger även för fullt där nu och ett nytt hus är snart klart.
- Promenerade nästan hela Central Park igenom och fick bevittna en sjukt häftig break-dance show!
- Vandrade Wall Street igenom och kikade på välklädda businessmän.
- Promenerade i Battery Park och spanade ut mot Frihetsgudinnan.
- Tog tunnelbanan upp till Harlem för en inte alltför lång promenad. Det sägs dock inte vara så mkt mer otryggt där än neråt på Manhattan. Klasskillnaderna blev snäppet tydligare där uppe iaf.
- Promenerade Brooklyn Heights ner och såg även där Frihetsgudinnan på håll. Vi valde att inte åka till henne eller ens ta en båttur kring henne.
- Åt sjukt god hemmagjord vaniljglass med hemmagjord marshmallows och fudgesås från ett mysigt café i Brooklyn. Området minns jag inte...
- Var uppe i Williamsburg i Brooklyn, de "hippa" kvarteren, mkt second-hand butiker och coola caféer och barer. Detta var en pärla - Helt klart!
- Såg musikalen Rock of Ages på Broadway. Riktigt rolig och bra! Gå och se den om ni får möjligheten!
- Shoppade på outlets i Jersey Gardens.
- Tittade på "Carries trappa" och tog pinsamt nog foto av mig där. Ja, jag är ett stort Sex & The City fan!
- Tittade på brandstationen som var med i Ghostbusters.
- Var inne i New York Public Library där Carrie och Big nästan gifte sig. Pampigt hus!
- Åt inte så goda cupcakes på The Magnolia Bakery men desto godare cheese cakes på samma ställe. (Var såklart också med i SATC haha)
- Vandrade igenom i stort sett alla stadsdelar på Manhattan - Upper East Side, Upper West Side, Meatpacking District, Chelsea, East Village, West Village, Greenwich Village, Soho, Noho, Midtown, Financial District, Chinatown, Little Italy, Lower East Side o.s.v. Favoriterna var nog Village området, det var på East där någonstans som vi fastnade på en mojitobar/kubansk/italiensk restaurang kl. 16 en eftermiddag på väg ner till Chinatown och surplade lite för många mojitos med olika smaker. Vi kom aldrig till Chinatown den dagen... Icke-favvon var Upper East med alla rika folk och tråkiga hus.


Fantastiskt ful bild, men i stort sett den enda jag tog då Agust har en kamera som tar snäppet bättre bilder haha!

Vi köpte även biljetter till en stand-up-comedy-kväll men lyckades tyvärr inte utnyttja de biljetterna. Man kan skylla det på mig och en svår bakfylla, men man kan även skylla det på att vi hade 9 dagar på oss men aldrig fick tummen ur. Jag är tämligen säker på att vi gjorde mkt mer än det ovan nämnt, men det är ett urval av det mest turistiga iaf!

Sista tre nätterna bodde vi ju på hotell precis vid Times Square och även om det var kul att bo inne i smeten så var det nog inte helt värt det med tanke på hur bra vi bodde först. Varning för att boka hotell genom en amerikansk hemsida kan jag lova, deras förbannade moms är ju aldrig inkluderat i något här vilket jag såklart visste. Men inte fasen visste jag att momsen skulle gå på 700 SPÄNN för tre nätter. Vilket skämt!

Som sagt, NYC är en sjukt häftig stad och jag är så glad att Agust kom hit så att vi fick uppleva det ihop!

Det är ju märkligt med att jag är den som får närapå dödsångestattack när vi skulle skiljas åt igen... Det är ju JAG som har valt att åka hit, inte Agust. Jag vill inte ens tänka på hur det skulle kännas om det var tvärtom, men skulle han mot förmodan få för sig att göra något liknande kommer jag självklart inte stå i vägen när han har stöttat mig två ggr. Men i söndags och dagen efter det gjorde det ont i mig, jag kände mig fysiskt sjuk i två dagar - Jag skojar inte. När jag kommer hem är det för att stanna.

Denna låten är till dig älskling!

Tänkte bara lite snabbt skriva hejdå för nu drar jag till NEW YORK!!! Som jag har längtat, har varit helt pirrig hela veckan :) Det kommer bli en liten bloggpaus, men kanske dyker det upp något litet inlägg - Vi får se!

Sjutk bra idé att tvätta idag insåg jag... För en gångs skull var alla maskiner fulla när jag kom dit vid 9.30-tiden, när jag äntligen fick maskiner och tvätten var klar hade jag stoppat in kläderna i två tumlare som inte fungerade. Det är alltid lika kul att upptäcka det 60 min senare... Särskilt när man har bråttom. Nu är väskan färdigpackad iaf men jag har INTE skrivit mitt paper. Sjukt stabilt detta. Är rädd för att väskan väger för mkt med, vi har ju ingen våg här så jag har ingen aning om vad den väger. Fast jag har ju inte stoppat ner alla grejer jag hade med mig hit hemifrån så förhoppningsvis är det lugnt.

Ha en bra helg och kommande vecka så hörs vi snart igen!

Puss & Kram!

Då har vi, eller snarare jag, äntligen fått tummen ur och bokat boende i NYC. Det där första boendet jag pratade om för ett tag sedan lade vi ner. Från början skulle vi ha bokat det men då skulle vi inte veta vilken av hennes tre lägenheter vi skulle få förrän någon dag i förväg. Dock sa hon att alla låg på Manhattan. Jag hade ett par ytterligare frågor som hon tydligen inte ville svara på och när jag idag skulle se om det gick att boka ändå var de datumen inte längre tillgängliga. Jag mailade då henne igen och sa att jag inte hade hört något mer, varpå hon svarar att det blir antingen en lägenhet längst ner på Manhattan eller i East village som är typ där nere med. Då kände vi att vi hellre tog det mysiga bed & breakfast som vi hittat i Union City, efter Lincoln-tunneln väst om Manhattan. Samma avstånd till Times Square mer eller mindre men myyycket mysigare och billigare i UC samt att det även ingår frukost. Så där ska vi bo i 7 nätter och sedan på hotell på Times Square sista 3 nätterna! Hittade nämligen ett bra erbjudande på ett riktigt häftigt fyrstjärnigt boutiqe-hotell, så det tänkte vi unna oss :)

Efter dessa pissdagar med influensa känns det riktigt kul att allt är klart nu och att jag har något skoj att se fram emot! Jag har inte haft influensa på säkert 10 år och feber hade jag senast när jag drog ut de där visdomständerna för snart tre år sedan (bästa upplevelserna någonsin, eller vad säger du Paoi? Vi kan rekommendera en fantastisk tandläkare...). Alltså inte alltför ofta. Hade en riktig feberfrossa igår em/kväll, men lyckades sova mer eller mindre 12 timmar så idag har det vart bättre. Dock strular nu bihålorna ist och hostan är fortf lika jobbig. Vi hostar ikapp här i suiten och när detta är över hoppas vi att det är det en gång för alla. Vi blev tvungna att ställa in maskeraden ikväll, surt när jag t.o.m. hade gått in för det och köpt en outfit. Istället ligger vi framför tvn och halvkollar på Lejonkungen.

Hoppas ni har haft en bra mellokväll där hemma!

Ps. Edith gick till skolhälsan som sa precis det som jag har försökt säga till henne och alla andra haha! Ingen medicin mot virus :D

Idag är det bara tre veckor kvar tills jag får se min älskling igen och jag längtar något grymt efter denna semestern. Dock har vi fortf inte bokat boende, men vi har hittat en lägenhet vi vill hyra och som vi får hyra. Anledningen till att vi inte har bokat det än är att det i kalendern på sidan står ett pris, men när jag försöker boka kommer det upp ett annat pris. En skillnad på ca 2000 kr innebär det, varpå jag mailade ägaren och frågade vilket som stämmer och hon sa att det var märkligt och att hon skulle kolla upp detta med uthyrningsföretaget hon är reggad hos. Vi hoppas på svar snaaaart, men även om den kommer kosta 2000 mer än vi hade hoppats på kommer vi antagligen ta den då det ändå blir billigare än att bo på de skabbiga hotellen som vi har tittat på. Eller, det blir ungefär samma pris men då får vi ist ett mysigt hem.


(Bilder lånade från http://www.insulationforhome.com)

I can't wait!!

Idag var jag på en rundtur i North Carolinas äldsta hus - The Burgwin-Rights house, anordnad av det Internationella kontoret. Vi var inte många som slöt upp för turen, men vi som var där hade iaf ett trevligt besök. Den amerikanska historien sträcker ju sig inte så långt tillbaka, men ja Agust, huset var iaf äldre än det vi bor i hemma haha! Om jag inte minns helt fel byggdes det i slutet av 1700-talet av en emigrerad engelsman som ägde ett och annat bomullsplantage här borta. Vi fick en guidad rundtur genom huset och fick höra historien bakom det. Tyvärr fick vi inte ta några bilder inne i huset så jag kan inte visa hur liten den vagga som barnen fick sova i tills de var ca 3 år var, eller hur liten en handske som tillhörde en fullvuxen kvinna var. Den täckte nog två av mina fingrar ungefär. De var visst inte så stora på den tiden...



Ett av de farligaste jobben man kunde ha på den tiden var tydligen som kock/husa och denne lekte man inte med hur som helst. Det var en bestämd kvinna som skötte sitt kök i en egen byggnad p.g.a. brandrisken. En av de vanligaste dödsorsakerna var köksrelaterade skador.

Husets källare fungerade även som fängelse och de som ansågs vara de värsta skurkarna var hästtjuvarna. Stal du någons häst dödade du mer eller mindre en hel familj, de behövde ju hästen för att sköta plantagen.



Ni skulle sett hur skevt huset var alltså, men det är ju de nyare "gamla" husen hemma med. I vissa delar av huset kändes det nästan som att man var full.

Guiden berättade att det spökar där också (Såklart). En dag när hon hade vart där hade pianot börjat spela av sig själv och hon hade blivit livrädd påstod hon. När hon hade berättat det för en kollega hade denne också sagt att hon hade upplevt samma sak vid en visning och gästerna som var där hade blivit så rädda att de avslutade turen. Jag tror iofs på spöken, men jag vet inte. Synd att pianisten inte var sugen på en uppvisning idag.



Icke-blomstrande trädgård formad som den engelska flaggan, men det ser man inte här.



Köket och husans bostad är byggnaden till vänster.

När jag avslutade min förra resdagbok trodde jag att det skulle bli min sista. Större delen av resan funderade jag över om det verkligen var värt att åka ifrån Agust och verkade ha kommit fram till att det inte var det. Absolut inte ännu en gång iaf. Drygt två år senare sitter jag nu på ett college i Wilmington, North Carolina i staterna och har ännu en gång lämnat det käraste jag har hemma i Sverige - Agust. Den här gången fanns det dessutom en annan liten kille i mitt liv jag fasade över att lämna, nämligen min älskade systerson/gudson Wilton. Agust och jag har resten av våra liv att spendera tillsammans och visst, det har jag med Wilton också. Men Wilton är knappt 2,5 år och under 4,5 månader hinner det hända mycket i hans utveckling som jag endast kommer att få ta del av via Skype.

Varför utsätter jag mig då för detta ännu en gång?

Jo, jag har alltid varit fascinerad av den amerikanska kulturen och speciellt collegelivet. Jag har sett många filmer om just colleges, sororitys/fraternitys, dorms, fester med röda muggar där polisen kommer och stänger ner hela festen osv i mina dagar och för ca 6 år sedan ansökte jag även om att åka hit som au-pair men hoppade av precis före intervjun. Det avhoppet är något jag har ångrat under alla år och när den här chansen kom var jag nära att låta den slippa undan ännu en gång, men efter flera månaders ältande fram och tillbaka kom jag fram till att jag MÅSTE åka! Jag var verkligen tvungen att ta reda på om det är som på film! Mina klasskompisar ansökte i januari förra året, jag skickade in min ansökan på absolut sista ansökningsdagen i augusti och hann knappt förbereda mig innan det var dags för avfärd. Visumsprocessen som följde under hösten var helt sjuk och jag var flera ggr beredd att bara ge upp. När sista veckan hemma kom kändes det först bättre än vid förra avfärden, men det ändrade sig självklart de sista dagarna och till slut satt jag med tårarna rinnandes på Landvetter och undrade vad jag hade gett mig in i. Jag t.o.m. messade Agust och bad han vända om och hämta mig.

Jag är helt klart äldst här, de amerikanska studenterna påbörjar normalt sitt år som freshmen när de är 18-19 år och medelåldern bland de andra internationella studenterna är 23 år. Jag fyller 27 i maj. Åldern verkar inte spela någon större roll här och det är inte många som tror på mig när jag säger min ålder (De står antagligen för långt ifrån för att se rynkorna). Jag kommer antagligen inte leva collegelivet fullt ut, men jag kommer åtminstone att ha följt min dröm och ha fått uppleva det på något sätt!