Träningsvärk brukar för min del vara värst andra dagen efter passet och idag har mina suitemates gjort det bästa de kan för att stötta mig under mina steg till matsalen.



Thank God för trappräcken.



Thank God för att vi bor på andra våningen och inte tredje.



Här höll det på att gå illa.



Men med hjälp av hejarop tog jag mig i kragen...



... och kom upp!

Nu tänker jag stanna här uppe resten av dagen.