Ännu en middag med min värdfamilj. Jag anser fortf att de skämmer bort mig allt för mycket, men de påstår att det är deras jobb så jag får väl helt enkelt bara fortsätta att tacka och ta emot! Ikväll åt vi på den indonesiska restaurangen som jag var på i början av terminen när vi firade en av koreanernas födelsedag. Det kan ju vara farligt att testa på något nytt på menyn och framförallt kan det ta ganska lång tid när jag ska välja något så fegis-Anna valde det säkra före det osäkra och tog samma rätt som förra gången; Yum Yum Chicken med ananas, lychee-bär, mango och cashews. Finemang det och även idag har jag med mig hälften hem i en låda.

I väntan på vårt bord drack jag och värdmamma varsin drink, medan värdpappa tittade på. Han hade vart ute på galej igår och mådde inte helt hundra. Jag undrar lite vad det var i den där drinken alltså, för efter bara några klunkar kändes det som att jag hade svept tre stycken. Hjälp. Men god var den iaf, den bestod av whipped cream vodka, grand marnier, kokosmjölk och nåt mer. Värdmamman tog ytterligare en drink och var enligt värdpappa full efter halva den haha, men jag nöjde mig med en.

Ja, förresten. I väntan på vårt bord... Att vänta på ett bord när man går ut för att äta är lika självklart som att borsta tänderna morgon och kväll. På de flesta ställena, både poppis och mindre poppis, får man alltid göra det i kanske 15-40 min. Man får helt enkelt en bricka och kan sedan välja om man vill ta något i baren eller gå ut och vänta, eller kanske tillochmed kolla in affärer eller liknande bredvid. Är jag snurrig nu, eller gör vi så hemma i Jönnet? Jag förstår ju att det antagligen går till såhär på större, kända restauranger hemma med men inte fan hade vi accepterat det till ex. Ladan? Haha, det var kanske ett extremt ex. men ni fattar. Hade det vart fullt på en restaurang hemma hade iaf jag gått till nästa ställe.

Och så till detta att man blir bästis med alla man ser. Jag skrev ju om gubben på planet och att jag inte gillade det (men det var en engångsföreteelse), jag måste verkligen erkänna att det är en av de få saker jag älskar med detta landet. När vi hade fått våra drinkar kom det fram en äldre kvinna, man och vad som antagligen var deras son i kanske min ålder eller något yngre. Damen frågar då vad min värdmamma har för drink och undrar om den är god. Värdmamma frågar då damen om hon vill smaka hahaha... Men damen nöjer sig med att titta på värdmammas min när hon dricker den. Sen beslutar hon sig för att ha en och ja, hon ska nog ändå ha ett par stycken sådana :D Sen står vi och snickesnackar lite och damen säger att vi måste komma ner och kolla på sonen när han spelar senare ikväll. Nja, jag har två ungar hemma och är för trött säger värdmamma. Nja, jag har finals i veckan och måste hem och plugga säger jag. Sen önskar vi varandra en trevlig kväll och vi går ut för att sippa på drinkarna. Då hör jag hur damen säger till sällskapet att; vi skulle ha erbjudit oss att ta med henne. Haha, jag vet inte men det kändes som att de menade mig. De är verkligen för roliga här borta.

Jag trodde att jag och min värdfamilj hade bestämt att jag skulle sova hos dem mellan torsdag och fredag men tydligen var det mellan fredag och lördag och helt plötsligt blev det torsdag kväll till lördag fm som i slutändan blev till torsdag morgon till lördag fm. Jag ska vara barnvakt till kidsen torsdag morgon när värdmamma åker till tandläkaren, hjälp! Den äldste blir nog inga problem att underhålla, han var ju underbar och är i en smidig ålder men den lille är jag lite mer rädd för. Hur lyckades jag tacka ja till detta och hur ska det gå :D?


Edith, Madde & jag i torsdags!