... hur icke-jämställt och efter detta landet är. Det här kommer antagligen att låta som petitesser men när vi var ute och åt i New York kom de VARENDA JÄKLA GÅNG fram till Agust med notan och trots att de såg att jag stoppade ner mitt kort där i eller skrev under kvittot kom de ändå VARENDA JÄKLA GÅNG fram till honom igen med växel eller kvittot eller vad det nu var. Hallå? Som kvinna förväntas du alltså inte betala för dig.

När vi checkade in på hotellet frågade han efter det efternamn bokningen var gjord i, vilket var mitt. Nähärå det fanns minsann ingen bokning i mitt namn, kunde det möjligen stå i någon annans efternamn? Ja det kunde det, NÄMLIGEN AGUSTS! Vi skulle betala med mitt kort och jag lämnar det, när vi sedan ska checka ut tre dagar senare får vi upp räkningen på rummet i AGUSTS NAMN. Mitt kort ska debiteras men de vill att Agust ska signera. Jag frågar då hur vi gör där eftersom det är mitt kort som ska debiteras, inte Agusts. Nämen det var inga problem, de skrev bara ut en ny räkning med mitt namn på. Hallå? Japp, som kvinna har du tydligen inte förmåga att betala för dig.

Jag har hängt upp mig på detta kan man säga.

Sedan har vi det här med att en betydande del av mödrar i det här landet inte arbetar. De förväntas vara hemma och ta hand om barnen på heltid. När jag har snokat runt på facebook har jag sett så sjukt många tjejer som skriver "Job-Stay at home mom". Jag är mkt väl medveten om att det är deras sjuka försäkringssystem som orsakar detta, och jag tycker det är så sorgligt. Att placera barnen på dagis kostar så mkt pengar att den större delen av den lön kvinnan skulle dra in till hushållet skulle gå till det och familjen anser då att det inte är värt det.

När jag säger att de är efter syftar jag till att mååånga fortfarande lever i den världen där man bor hemma tills man hittat sin blivande maka eller make och man skaffar absolut INTE barn innan man har gift sig. Och ja, att gifta sig är en självklarhet - man SKA gifta sig (och självklart står föräldrarna för hela kalaset). Jag förstår att detta kan ha med tro att göra och att det finns människor hemma som är av samma åsikter eller tro också men det känns som att de här borta dömer en om man inte lever så och den uppfattningen har jag aldrig fått hemma. För några veckor sedan kändes det som jag blev påhoppad från alla håll och kanter och jag ville bara skrika åt dem att det faktiskt finns en värld utanför USA och att det de gör eller tror på nödvändigtvis inte är det enda rätta.

Detta gäller förresten inte bara USA, ibland känns det som att jag och brittiskan jag bor med kommer från en annan värld! Det är liksom vi två mot alla de andra när det kommer till frågor som sådana.

Ni kan ju bara tänka er vad de tycker om mig; en 27-åring som fortfarande pluggar (Herregud, jag borde vara gift för längesen), har vart tillsammans med sin pojkvän i 3 år utan att ens vara förlovad eller ha bröllop i tankarna, bor ihop med honom, antagligen kommer skaffa barn innan giftemål och hur kunde jag ens med att åka ifrån honom under nästan fem månader? Haha!

Men tydligen är jag rik iaf, och det är ju viktigt att vara i det här landet.


(Bild lånad av http://frokennea.blogg.se)