Middag med min host family

Under hösten hade vi som skulle till UNCW möjlighet att ansöka om att få en host family vilket jag gjorde. Det kan självklart se olika ut beroende på vem du är och vem host familyn är men det är iaf tänkt att man ska umgås åtminstone en gång i månaden och göra amerikanska familjegrejer eller andra grejer tillsammans. En chans för oss utbytesstudenter att verkligen lära oss om den amerikanska kulturen helt enkelt.

Jag blev tilldelad en relativt ung host family, de är yngst bland familjerna iaf sa de själva. De är ett gift par på 31 och 32 år med två söner som är i samma ålder som mina systersöner d.v.s. 7 mån och 2,5 år. Ungefär fem dagar före avfärd skypade jag med host mamman och kidsen vilket kändes lite småläskigt och det var mest hon som stod för pratandet. Igår tog föräldrarna med mig ut på middag på ett av deras favoritställe - Ett fondueställe nere i downtown. Jag har bara testat chokladfondue någon enstaka gång tidigare så detta var egentligen min första ordentliga gång.

Vi började med förrätt då vi doppade grönsaker, frukt och brödbitar i en ost med soltorkade tomater i. Sedan beställde man varsin liten sallad som man åt före själva huvudfonduen kom in vilket var olika kött och fisk- eller skaldjur som man stoppade ner i den kokande grytan mitt på bordet. Sedan doppade man sina köttbitar i olika såser som man hade beställt in. Riktigt gott, men lite pilligt blir det ju.

Vi var för mätta för efterrätt men de ville att jag skulle få prova några av deras typiska godbitar så de beställde in två olika grejer som man fick doppa i choklad, minns inte vad de hette men den ena var smält marshmallows och rice crispies (faktiskt sådana du gjorde till jul ÅSA, men utan cashews) och den andra var som en petit-chou eller vad det heter. Rice crispien var sinnessjukt god! Vi drack vin till maten och de ställde tusen frågor om mina favoritviner... Ehh, hur pinsamt var inte det då? Jag dricker det jag blir serverad typ, minns inte ens vad den flaskan jag alltid köper heter...

Efter middagen som tog typ 4 timmar visade de mig lite snabbt runt nere i down town och tog med mig in i en fudgebutik där de plockade ner jag vet inte hur mycket fudge och choklad till mig haha!

Under middagen fick jag även se min första riktigt stora amerikan, OH MY GOD. Antar att det inte blir sista gången.

Jag ställde lite frågor om politiken och det här med att dricka och köra och vi hade en del intressanta diskussioner och utan att hänga ut min host family kan jag säga att jag känner mig väldigt bekväm med dem och att de känns precis som vilka av mina kompisar hemma som helst typ. Det fanns även ett par andra i baren som inte verkade gilla vad vi pratade om... Men de behövde verkligen inte lyssna på oss, eller hur :)?

Jag hade en sjukt bra kväll och längtar tills nästa gång jag får umgås med dem och också träffa deras båda pojkar! De ska dock åka till Mexiko på semester nu nästa vecka så det kommer att dröja nån vecka.


Kommentarer
Postat av: Inger Ahlqvist

Anna hur går det med träningen undrar Morfar?

2012-01-15 @ 09:27:09
Postat av: Syster

Mmm va gott allt lät. Någon sådan resturang har inte vi va?

2012-01-15 @ 09:49:38
URL: http://wiltonminmio.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0