Statens huvudstad - Raleigh & Rodeo

Igår gjorde vi en roadtrip till North Carolinas huvudstad - Raleigh. Vi var ett gäng på 16 pers som delade upp sig på tre bilar. Eftersom vi bara fick med oss två amerikaner med bil blev vi tvungna att hyra en bil. Jag blev den som fick äran att köra då jag:

1. Är över 25 år och därmed skulle slippa den extra avgiften som tillkommer för förare under 25 år. (Vi kom dock inte undan den till slut ändå då en av aussies skulle betala med sitt kort och var tvungen att stå som försteförare)
2. Har ett internationellt körkort med mig.
3. Är till skillnad från britterna och aussies van vid att köra på höger sida.


Vi hyrde en äkta härlig amerikansk Dodge minivan med plats för 7 pers och påbörjade den ca 2 timmar långa resan mot Raleigh kl. 10.30.



(Bild lånad från thedailygreen.com)

Jag var egentligen inte särskilt orolig över själva körningen men man har ju sett en del Cops avsnitt hemma så visst var man på spänn. Trafiken är något värre här än hemma i Jönnet och ibland gäller mer eller mindre principen störst först. Många filer och extremt dåligt skyltat gör att det inte är helt smidigt men vi klarade oss till slut galant. Tog bara en halvtimme extra att cirkulera runt i Raleigh på vägen hem innan vi hittade avfarten...

Syftet med dagen var att gå på "The worlds toughest Rodeo" som hade landat just där, men före dess hann vi även med en trevlig lunch på ett skithäftigt ställe som en gång i tiden var en tidning tror jag. Jag käkade en sjukt god burgare med blue-cheese cole slaw, mums! Därefter körde vi till en stor galleria, men vi hann inte gå igenom den på de två timmarna vi hade vilket kanske var tur, men jag handlade iaf en top, ett halsband och en ring från HM (Haha...) samt en mineralpuderfoundation från MAC.

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig att rodeo är för något, men idag känner jag mig inte alls stolt över att ha sponsrat den typen av s.k. underhållning. Visste ni hur de går tillväga för att få djuren att bocka och bete sig så galet som de gör? Jo, de spänner nämligen en rem runt djurets "kulor"... Rena rama djurplågeriet och något jag aldrig mer tänker titta på.

Men själva upplevelsen i sig var helt sinnessjuk, det kändes nästan lite som en sekt med deras snack om Gud och nationalsången och allt före själva showen;
"we are so lucky to live in this great nation with freedom of speech, freedom of religion... to give thanks let's bow our heads in prayer to the heavenly father, Jesus Christ"
I stort sett alla i publiken bar rutiga fleece-skjortor och cowboyhattar vilket bidrog ytterligare till stämningen och många i vårt internationella gäng gjorde likaså.

Utöver själva rodeon var det även en del roliga uppvisningar, t.ex. en grym tjej som red två hästar ståendes och gjorde volter och hoppade över eld med dem m.m. Helt sjukt! Något iaf vi icke-amerikaner tyckte var mindre underhållande var dock när de släppte ut små ungar på stora får så att de red rodeo också... Ungarna var inte mer än kanske 5-6 år och alla flög av direkt med gråten i halsen. Men tydligen var det "tears of joy". Jag förstår fortfarande inte hur det kan klassa som underhållning, jag hade ALDRIG satt mitt barn på ett får som hetsades att springa med syftet att barnet ska ramla av. USCH!


Tjejen som stod på hästarna och gjorde konster!

Det var som sagt en helt sjuk upplevelse men inget jag tänker rekommendera till någon!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0