Igår firade vi min 22a födelsedag (igen, för femte året i rad) och vi slog ihop firandet av den med firandet av Cinco de Mayo. En mexikansk högtid som tydligen firas mer i USA av amerikaner än vad den gör i Mexiko. Fråga mig inte vad den handlar om men det är en chans att dricka Corona och margaritas och det tackar man väl inte nej till.

Vi startade iaf med middag på en mexikansk restaurang med riktigt god mat, synd vi inte upptäckte den tidigare. De hade även fantastiskt goda drinkar, RIKTIGA mojitos och inte den där sörjan vi blev serverade häromdagen i Wrightsville. Efter middagen gick vi vidare till en bar/dansklubb där de inte kollade leg och våra två minderåriga kunde dricka med ;) och sedan avslutade vi på en annan nattklubb. En helkväll på 9 timmar som kändes i plånboken idag men ändå långt ifrån vad en sådan kväll hade kostat hemma.

Jag hade en underbar födelsedag och blev firad ordentligt av tjejerna med sång, födelsedagskort, paket och cheesecake!


När jag kom tillbaka från min värdfamilj blev jag överraskad med ballonger, girlanger och Grattis-meddelanden!


Mmmm margaritas!


Det blev en mumisg cheesecake efter middagen!


Antagligen det sista fotot här borta på svenska tjejerna! Men vi har redan börjat planera för reunions i alla våra städer!

Just nu borde jag sova och om några timmar vara på väg till flygplatsen. Det var innan jag upptäckte att mitt flyg inte alls går imorgon bitti kl. 8.40. Det går kl. 20.40. Jag hoppas fortfarande att det är ett skämt, men det verkar det inte vara... ÄR DET ENS MÖJLIGT? Hur disträ får man bli? Jag har redan sagt hejdå till de flesta och var verkligen redo att lämna Wilmington så detta känns hur jobbigt som helst...